Dagens Nyheter – 9 november 1866, sida 2

känslan befaller mig att tiga. Se på mig, fortfor han, när han märkte att den berömde juristen tvekade; jag skulle önska att mitt hjerta låge lika öppet för er blick som mitt ansigte: Men detta kan ni betrakta, och säg mig, vitna mina anletsdrag om lågsinthet och bakslughet? Kan ni tro mig vara en usling, som förer lögnens språk och icke är mägtig en känsla af medlidande. Genom att öppet tillstå det jag flytt ur Karmeliterklostret, har jag lagt mitt Kf i era händer. Ar icke detta ett tillräckligt bevis på min uppriktighet? — Jag tror mig till en viss grad förstå, hvad ni har för afsigt, sade Malesherbes noga öfvervägande hvarje ord som han uttalade. Harjag gissat rätt, så gagnar det samtal, ni vill hafva, till alldeles ingenting. Redmond betraktade honom förvånad. — Har ni icke hört, tortfor advokaten, att de bref, som vexlats mellan Ludvig och er vän, blifvit påträffade. Roland har tillkännagifvit för konventet, hvar det skrin af jern, i hvilket de förvarades; varit gömdt, ehuru han såsom hederlig karl och edsvuren minister bort tiga dermed. — En sådan föraktlig menniska! utropade vår hjelte. Himlen vare tack och lof, tillade han med mycken värma, att jag icke är fransman! En rodnad uppsteg på den utmärkte juristens kinder; när han hörde dessa ord; som han ansåg på visst sätt vara rigtade åt honom sjelf. — Förlåt mig fortfor Redmond ifrigt, jag glömde att det finnes dygder nog stora att öfverskyla en hel nations fel: Jag kommer icke i det fåfänga hoppet att kunna göra konungen