Dagens Nyheter – 9 november 1866, sida 2

aldrig tröttna att skrika, fästän skogen aldrig ger dem svar. Allehanda visar att cen stark nordtysk sjömakt är den säkraste, ja enda tänkbara borgen för de skandinaviska folkens trygghet genom fri besittning af Östersjön och dess inlopp. De, som icke af etter-skandinavism låtit förleda sig till ett blindt tyskhat, hafva väl aldrig ens under den danska stridens smärtsammaste slag låtit förvilla sitt omdöme derhän att i Tyskland se en naturlig fiende, af hvilken vi allt framgent skulle hafva at frukta det värsta. Fastmer har väl, om än mindre klart medveten hos folket, fortlefvat ev instinkt om att vi just här hafva vår naturii gaste bundsförvandt,e Allehanda vidrör härefter huru etter-skandinavernac, som alltid gå till ytterligheter, siagit om från läran om den tyska arffienden. och uppfunnit den splitter nya skandinaviska teorien om en allians mellan Skandinavien och Tyskland, aty det är nu en gång så i detta läger att man framför allt skall hafva agitation och allians, äfven om den förra icke betyder mer än stormen i ett tvättfat och den senare i det afgörande ögonblicket reducerar sig til ett telegram om a22,000 Mand og Ham selv. Det visas i denna högst läsvärda artikel, at af åsigten om gagnet för oss af ett starkt och enigt Tyskland följer icke att man gillar de konseqvenser som skandinaverna något brådsvörtadt vilja draga deraf. Man bör icke skynda att binda sig genom pappers-traktater, som intet betyda i det ögonblick de icke uppbiäras af en gemensam fördel; hvilken å sin sida icke har något att vinna af att en stat på förhand bundit sig vid en annans politik: Viiro långt ifrån att invagga oss i materialismens sjelfviska illusioner om att det icke behöfves mer än undfallenhet för de store och starke för att vi skulle vid Europas stormar få sitta i fred på vår klippiga haliö. Men lika litet som kälkborgerlig feghet utgör någon betryggande borgen för vär framtid, lika litet kan otidigt fjesk erbjuda en sådan. — En lugn tillbakadragenhet och ev godt förstånd med alla makter är hvad som bäst anstår oss under förhållanden, då det gäller att se tiden an, och vi hafva sannerligen myc: ket att beställa inomhus, innan vi kunna antingen till försvar på egen kust eller i förbund med andra draga svärdet, utan att behöfva rodna öfver vår egen vanmakt. Dagligt Allehandas uppsats slutar med fölJande träffande ord: cAtt i förtid räcka ut sin hand bjuder icke aktning: Låt handen hvila på eget svärd och se till att detfa är något mer än en — påfågelsfjäder.