Dagens Nyheter – 8 november 1866, sida 1

handlande personerna vara andra än de syntes vara; Efter tre timmars färd, hvarunder intet uppe håll gjorts, tv hästen var stark och i kommo de till en koja, belägen i lan Villiers le Bel och Eeoueu. Jeaneltes mormor, som var beredd på dera: ankomst. Nu kunde de ändtligen gifva lutt åt sina känslor, som de så länge beherrskat. Poitvaktarens dotter skrattade och grät ömsevis, besynnerligt nog, utan att uppväcka någon svartsjuka hos sin fästman; Det syntes denne vara helt naturligt att hon hyste intresse för hans vän: — Om jag icke på förhavd vetat af, att ni skulle visa er så der förklädd, hade jag siäkerligen icke kanut igen er, yttrade den godbjertade flickan. Är det verkligen oi eller den gamle man ni befriade ur Bastiljen? — Det är jag sjelf, genmälde Redmond 1leende. — Ni är lik honom från topp till tå, anmärkte Phelim. Sedan peruken blifvit altagenv, och den unge mannen tvättat six I anvicset, var alllikhet försvunnen med undantag af ett visst . ögonen, som vapensmeden och ko påstodo finnas både hos honom fångvaktaren: Klockan var tedan öfver toll på nattev, nör Redmond fick återse sin räddare, bvij lände till kojan, i hög grad medtagen bet; ty ham hade tilryggalagt don långa vägen till fots. j Han såg myckel sorgsen och fundersam ut. Ez: är hödde