Dagens Nyheter – 6 november 1866, sida 1

er tet på ett krig, hvilket kostat mer än något annat så kortvarigt. Historien företer många exempel på att politiska stridigheter följt uppå ett inbördes krig, men ännu aldrig har den omtalat att ett folk midtunder den politiska kampens fortvaro har gjort afbetalning i milliontal på sin oerhörda statsskuld. Detta är dock hvad Förenta staterna nu göra. Samma dag som sydstaternas hufvudetad föll i rordstatearmcens hinder och upproret dermed var qväfd; raralede finaneministern MCulloch hufvuddragen afcen plan att betala statens alla skul!der nnder loppet af en enda mansålder. Kn och arnen torde minnas huru man då på denna sidan Atlantiska oceanen skrattade åt en sådan förutsägelse. När England hade under femtio år gjort så godt som intet för att minska sin stora skuld från krigen mot Napoleon, hur kunde man väl då inbilla sig att en republik skulle vidtaga några åtgärder för att nedsätta sina ordringsegares kraf — en republik utan gamla traditioner och hvilken man derför ansåg icke vafva samma anledning som de gamla monarsierra att bevara sin kredit! Det är nog möjligt att misstrogenheten i Europa var uppriktig, y det är nästan omöjligt för en europ6 att vatta hela vidden af makten hos ett verkligt fritt folk med stora naturliga tillgångar. Nu kunna likväl icke ens de mest fanatiska motståndare till ett fritt demokratiskt samhällsskick — personer, som äro uppfödda i dyrkan af monarkiska och aristokratiska inrättningar, dölja sanningen för sig. Förenta staternas regering betalar icke blott den skuld hon ådragit sig under striden för att upprätthålla unionen samt afskaffa slafveriet och den politiska olikställigheten, utan hon betalar dessa ekulder med en sådan hastighet, att den väcker förvåning, för att icke säga afund; hos de europeiska finansministrarne. I fråga om sådana ämnen som detta, talar ingenting så tydligt som siffror. — Skulderna i Förenta staterna stego, som bekant, med förrande bastighet; i avgusti 1862 voro de ej mer än fem hundra millioner dollars; i påföljande april voro de niohundrafyratio millioner; sedan växte de med en till två millioner om dagen, eå att i oktober förlidet år utgjorde de två tusen åtta hundra millioner dollars. Af finansministern MCullochs rapport för sednaste september finner man att skulden då redan hade sjunkit till en bagatell utöfver två tusen fem hundra millioner. Easamt under september månad afbetaltes 22!2 million; och räknadt från krigets slut till den 1 oktober 1866 hade man afbetalat i medeltal omkring 13 millioner dollars i månaden. Man tänke sig hvad engelska parlamentet skulle säga om en engelsk finansminister en vacker dag steg upp och föreslog att afbetala lika mycket på statsskulden hvar månad, utan att öka skatterna! Det skulle bli ansedt för en galenskap. Likaså här (dock afbetalningens sumrma nedsatt i förhållande till vår skuld). Och likväl skulle en kraftig ombildning af försvarsväsendet och förvaltningen ganska säkert sätta både England och Sverge i stånd dertilll Men om vi icke få detta gjordt, så ha de båda staterna i stället glansen af konungahus, hof, adliga officerare, presidenter, och embetsoch tjenstemän, som onödigt sysselsätta pappersbruken genom sitt mångskrifveri! De märkvärdiga resultaterna i Förenta staterga härleda sig alldeles icke från någon öfvernaturlig skicklighet hos finansministern, cj heller från något företräde i deras beskattningssystem. Orsaken är helt enkelt den att den amerikanske finansministern icke har tagit RN ETEN Ma JR OT VGER