Dagens Nyheter – 6 november 1866, sida 1

men blott för att åter uppvakna, när man som minst väntar det — fruktansvärd och oförsonjig. Den nedrige, som förstört min lefnads lycka, skall snart få erfara att denna sats är sann. Likesom för att genom ett exempel bekröfta riktigheten af: denna bildliga framställning, lade en af municipalgardisterna sin hand på hennes skuldra, hvarvid hans kamrat ryckte det dyrbara ekrinet ifrån henne. Qvinnan reste sig plötsligen upp samt uppgat ett ljudeligt anskri. Detta skedde så bastigt att den man, som omfattat hennes axel, förlorade sitt tag. Hon drog sin knif och beredde sig till försvar. — Medborgarinna, sade mannen, jag arresterar er i lagens namn. — Hvad bryr jag mig om lagen? skrek qvinnan i raseri. Har den någonsin beskyddat mig? Jag är icke skyldig den någon lydnad. Om ni djerfves taga ett steg till, komme ert blod öfver ert eget hufvud. Soldaten tvekade. Den långa knifven blänkte hotarde i månskenet, och den ursinniga hade intagit en ställning som påminde om pantherns; då han står i begrepp att störta öfver sitt rof. — Gå er väg, fortfor hon i e: ton af trots. Ni ha redan bemäktigat er-allt hvad ni här kunna skörda, såframt ni icke sätta något värde på min döda kropp; ty så länge Jag ännu har lifvet i behåll, skall jag strida för min frihet. — Vi ha mottagit befallning att arrestera er, invände mu icipalgardisten. . — Hvem vilja ni arrestera? frågade qvinnan med ett gällt hånskratt. Ett ting utan nanm, en hop trasor,o inom hvilka en gnista afölf