Dagens Nyheter – 2 november 1866, sida 1

Stockholm, tryckt Ros Etugolf Weil. vilja million uppå million för landtförsvaret så länge kejsar Nikolai lefde, ty han hade verkligen mycken böjelse för att utvidga sitt välde och skötte föga om Rysslands inre angelägenheter; och siänderna och folket visste icke förrän år 1855 att under en lång följd af år hade det funnits ett cfamiljefördrag mellan kejsaren i Ryssland och det svenska konungahusct, hvilket fördrag betryggade Sverige mot anfall från öster — och på samma gång afsåg att betrygga regenthuset mot de följder af ett inre missnöje, hvilka Carl Johan ständigt fruktade och konung Oscar, efter år 1848, icke kände sig rält trygg för. De Bergman-Scbinkelska cMinnena uppdagade 1855 detta afamiljefördrag och visade att regeringen hela långa tiden hade fört folket bakorn Jjuset, då det låtit sina förtrogna vänner och sina aflönade tidningar alltsomoftast skrimma ständerna med tal om Ryssen till att bevilja ökade anslag för landtoch sjöförsvarsväsendet, utan att göra en fullständig och ändamålsenlig ombildning till oundgängligt vilkor. Efter den betan borde medlet ej längre ha verkat, aldraminst sedan kejsar Nikolai aflidit 1856 och hans efterträdare genom alla sina regeringshandlingar på det tydligaste ådagalagt att han vill lefva i fred med Europa for att förbättra lagar, förvaltning, jordbruk, kommunikationsanstalter m. m. i Ryssland. Ytterligare en anledning hvarför folk ej borde låta skrämma sig af ropet om Ryssen är att sedan november 1855 står Sverge genom en traktat med Frankrike och England under dessa makters skydd mot möjliga inkräktningsförsök af Ryssland, särskildt i norra delen af Skandinavieu. Sedan dess kan regeringen icke heller med fog förebrås att hafva med så stor ifver som förr lagt sig vinn om betydliga tillökningar å anslagen under fjerde och femte hufvudtitlarne, om än det å andra sidan icke kan frånkännas henne det felet, att hon icke bättre än den föregående regimen begagnat hvad ständerna beviljat och att hon begått åtskilliga nya misstag, t. ex. vid gevärs anskaffande. Oaktadt påtryckning från åtskilliga håll motstod regeringen somligas begärelse att kringgärda hufvudstaden med fästningsverk, och när skandinaverna vid slutet af 1863 års riksdag sökte truga henne till att begära stora summor för att kasta i försvarsverkets outtömliga gap, kunde en regeringens ledamot med sanning yttra på Riddarhuset, att regeringen gjorde sig en ära af att icke ha fordrat mera än hon gjort för nämnde ändamål, och att hon ej kunde då se några omständigheter som berättigade henne att framkomma med nya fordringar. Detta var bra sagdt, men dessvärre var samma regering ändock vid ifrågavarande period nog svag för det skandinaviska skriket om faran från Ryesland till att äska 3 millioners extra anslag, hvaraf en betydande del användes till stängslen vid inloppen till Stockholm och Carlskrona — stängslen, hvilka man nu anser nästan alldeles odugliga — och en annan del till Wredeska gevär, hvilka icke äro stort mera värda än de omtalta stängslena. Nu skriker man åter på gevär! gevär! alldeles som vi skulle vara rakt förlorade, om vi icke genast på stunden fingo en hundratusen gevär. Men detta skulle kosta fyra millioner rdr, och den summan torde icke vara så lätt att få ihop i dessa bistra tider. Det bör ihågkommas att alltid när det lyc kats några, som skrika duktigt, att få en hel hop andra i landet att skrika med, så att den 3 KSR TAS Len NE AP RESTE