Dagens Nyheter – 31 oktober 1866, sida 2

— Under den strid mellan samhällsmedlemmar, som nu börjat, är det möjligt, om; också icke sannolikt. Nationen går öfver en vulkan, kommer att gripa omkring sig: Ehuru vi icke hafva för afsigt att beskrifva den franska revolutionen, finna vi dock nödvändigt att för våra läsare framställa de scener af detta högst intressanta drama, som stå i sammanhang med vår berättelse: Straxt efter Bastiljens intagande hade en försoning mellan konungen ock hans nndersåter egt rum: Den populäre ministern Necker blef återkallad till sina beundrares stora tillfredsställelse och hofpartiets förargelse, hvars ledare; grefven af Artois, sedermera Carl X, hans båda söner, prinsen af Conde och familjen Polignac, i följd deraf lemnade Frankrike och slogo sig ned i Turin. Det lyckades dem sedan uppväcka ett borgerligt krig i deras fädernesland och bringa en europeisk koalition till stånd mot revolutionen; men härigenom beredde de icke allenast dem; som deltogo i denna koalition mycket ondt; utan äfven den olycklige konungen; hvilkens makt, de sökte skydda: Ludvig XVI, hvilkens största fel synes ha bestått deri att han aldrig insåg när rätta ögonblicket var inne att göra eftergifter eller motsätta sig folkets fordringar, hade snarare såsom en fånge än en suverän konung blifvit förd från Versailles till Paris och tvungen till att taga sin bostad i Tuilerierna: Drottning Marie Antoinette, hvilken det djupt smärtade att nödgas sålunda lyda andras vilja; och som med rätta var orolig öfver sin gemåls