Dagens Nyheter – 31 oktober 1866, sida 2

andra tilldelad ett så våldsamt slag i ansigtet, att blodvite deraf uppkommit. Paulin, som vid ifrågavarande tillfälle var betydligt öfverlastad, bestred ej riktigheten af de mot honom gjorda angifvelserna att han tilldelat kyparen Erikson ett slag öfver hjessan med sin käpp, så att denna sprang sönder, äfvensom att stadsbudet Forssman fått af honom tvenne slag öfver näsan, hvaraf blodvite följde. Målet uppsköts för flera vitnens hörande, och blef Z. återförd i häkte, samt P. ålagd att vid bomtningsäfventyr vid nästa ransakningstillfälle närara. Rädhuxsröäitten. Hr Arnollns ooh polisen, Vi ha förut under denna rubrik omnämnt, att litteratören W. Arnelius, hvilken den 27 september sökte tillträde till polisdomstolen, derifrån hindrades af ett par stadssoldater, som stodo på post. Något oväsen uppstod härvid, och hr Arnelius blef angifven att hatva i rusigt tillstånd förgått sig mot stadssoldaterna samt ställd under tilltal härför i polisdomstolen, hvarifrån målet remitterades till krigsrätt eller rådhusrättens tredje afdelning, hvilken i afseende på stadssoldater utöfvar domsrätt. Målet förevar derstädes i förrgår. Å kärande sidan tillstädeskommo poliskommissarien Cederborg och stadssoldaten Andersson. Den andra stadssoldaten, som vid det tillfälle, då uppträdet passerade, varit närvarande och heter Stenseijer, kunde för sjukdom ej iakttaga inställelse. Svaranden kom personligen tillstädes samt inlemnade bevis öfver, att han anfört besvär hos Svea hofrätt, emedan han ansåg öfverståthållareembetet för polisärenden ha oriktigt och formvidrigt förfarit i så måtto att målet icke blifvit afdömdt hos polisen, utan derifrån remitteradt till rådhusrätten. Domstolen fästade ej afseende på denna invändning, utan förklarade sig behörig upptaga saken, hvaremot Arnelius anmälde missnöje. Sedan poliskommissarien Cederborg, på framställd fråga om han fullföljde angifvelsen mot Arnelius att vid tillfället ha varit rusig, förklarat sig afstå derifrån på grund af den bevisning denne i poliskammaren förebragt, fick stadssoldaten Andersson afgifva berättelse om det våld, som af Arnelius skulle blifvit föröfvadt mot posterna. Detta skulle bestått deri, att Arnelius sökt intränga i polisdomstolens sessionsrum, och då stadssoldaterna velat hindra honom derifrån, gifvit Stenseijer och Andersson en lindrigare knuff samt yttrat: vet hut, fähundar! På fråga hvilken som befallt posterna att ej insläppa personer i polisdomstolen, uppgaf Andersson, att deras förman, korporalen Ruback, skulle gifvit dem order att ej lemna andra personer tillträde än de parter, som påropades. Hr Arnelius, hörd öfver angifvelsen, sade sig ej hafva någonting att svara derpå, då han icke ansåg sig hafva begått någon förbrytelse. Det vore tvärtom posterna som förgripit sig mot honom. Han hade icke fällt yttrandet: vet hut, fähundar! utan endast sagt: är polisdomstolen en hemlig domstol, eftersom jag ej slipper in, hvarjemte han yttrat högt till en bekant: här är en förskräcklig inqvisition,. A. fick derefter redogöra för sina föregående lefnadsöden. Båda parterna önskade att få förebringa vidare bevisning, af hvilken anledning målet uppsköts till den 12 nästkommande november, och äålades Arnelius att då medhafva sitt prestbetyg. Åtal för breföppuing ooh stöd. Makarne, skomakaregesällen Axel Sundman och häns hustru, Anna Charlotta Sundman, född Gustafsson stodo förliden måndag inför rådhusrättens tredje afdelning tilltalade, mannen Sundman att ha uppbrutit till fremmande personer ställda bref och hustrun att ha tillgripit diverse effekter, om hvilka tillgrepp mannen lär haft vetskap. Sålunda bade hustrun från bryggaredrängen Hallberg, hos hvilken makarne 59. varit inneboende, tillgripit 30 skålp renhår, i värde uppskattade till 12 rdr rmt, och ett, annan person tillhörigt paraply, värdt 2 rdr; från å Öland numera boende arbetskarlen Jansson en silfversked, värd 1 rdr 50 öre, samt från annan person ett halft dussin näsdukar, för Hvilket tillgrepp hustru S. nekade. Tillgreppet af, renhåret erkändes otvunget; men för tillgreppet af theskeden nekade hustru S., som påstod, att hon vid rengöringen af makarne Janssons rum hittat theskeden å golfvet och hos en vid Drottninggatan boende guldsmed bortbytt densamma emot 2 st. silfverringar, hvilka hon ämnat tillsända hustru Jansson, ehuru detta ännu icke blifvit af. För målsegarnes inkallande uppsköts målet på 14 dagar, då de tilltalade. ålades att iakttaga inställelse vid hemtningsäfventyr.