Dagens Nyheter – 30 oktober 1866, sida 1

John Brights tal vid reformmötet i Glasgow. Slutet af detta tal meddelas här: Låtom oss sedan taga skatterna i betraktande. Något har visserligen gjorts för en lika fördelning at skatterna. Men se på de afgifter, hvilka under olika namn och former utså af arf och testamenten. Jag skall gifva er ett slående exempel på huru olika de drabba jordegendomen och den rörliga förmögenheten. En ledamot af underhuset har berättat mig att en person, med hvilken han icke var befryndad genom blodsband, efterlemnaåde åt honom jordegendom till ett värde af 378,000 rår, — den skog som fanns på egendomen var värd 198,000 rdr, således tillsammans 576,000 rdr. Skatten på egendom, som efterlemnas till en person, hvilken icke är slägt till den person, som lemnar den, är tio procent Skatten på 576,000 rdr skulle således blifva 57,600 rdr, och om någon af er mottoge ett så stort arf i kontanter, i aktier, i fartyg, i statspapper eller hvad det vara må, utom landtegendom eller byggnader, skulle han få betala 57,600 rdr, men min vän, hvars arf bestod af jordegendom och derpå vexande skog, slapp med att betala endast 12,600 rdr. Och nvarför? Jo helt enkelt derför, att lagen stiftades af ett jordegande parlament, hvilket naturligtvis hade alla möjliga skäl att hysa konsiderationer för egare och artvingar till jord och byggnader. (Hör! Hör!) Men man må fråga mig, och tvifvelsutan skall någon, som efter detta mötes slut fattar pennan för att skrifva en kritik öfver mitt tal, göra den frågan, hvadan det då kommer sig, att pårlamentet uträttat så mycket godt under de sednaste trettio till fyratio åren, i fall det verkligen är så dåligt. Jag erkänner att många goda saker blifvit uträttade; och jag borde veta det bäst, ty jag har sjelf tagit del i genomförandet af några af dem. (Ljudeliga bravorop.) Men af hvilka hafva de blifvit genomförda? Hufvudsakligen af den kärntrupp i parlamentet, hvilken ditsättes af rikets stora och fria stadsvalkretsar. (Hör! Hör! och bravorop.) Ombuden från de stora städerna — ehuru blott en minoritet, och en icke syönerligen stor — äro driffjedrarne till att dessa goda saker hafva blifvit genomförda. (Bravo!) Det har icke legat i de konservatives politik att uträtta något godt, och jag har sett den tid, då de liberale hafva ifrat långt mindre än önskligt derför. (Skratt.) Reformerna hafva haft sitt ursprung från folket, och folket har utfört dem. Den obetydliga bråkdel af verklig representation, som funnits i parlamentet, har drifvit igenom dessa mått och steg. Den skugg-representation, som funnits der, har alltid med en mun satt sig emot dessa mått och steg. Det är min öfvertygelse, att rikt folk i ett mäktigt land och rikt folk i allmänhet icke kan tillräckligt sörja för massans och den fattiges angelägenheter. Desse rike äro hvar för sig godbjertade, derom är intet tvifvel, men de bry sig icke om folket i klump. De hafva läst ett bibelspråk, de fattige skolen J alltid hafva när edera — (Skratt) — och derför inbilla de sig, att det är en försynens anordning, att en liten del af folket skall vara rik och mäktig, och att den stora massan af folket skall arbeta tungt och vara fattig. (Skratt.) Det är ett stort afstånd mellan slott och herresäten samt stora palatser som öfverflöda af lyx å ena sidan och ställningar och förhållanden hos den stora mas. san, som icke har någon egendom och bland hvil