het för sig att ett mordförsök var å bane, och bur djupt man än må ogilla och beklaga ett sådant, kan man icke förundra sig öfver att någon af den österrikiske kejsarens millioner undersåter kommit på den tanken att vilja befria landet från en regent, hvilken för sin eländiga fåfänga att behålla högsta anseendet i Tyskland och herraväldet öfver några millioner Italienare har offrat för tredje gången hundratusen menpiskors lif och belsa, och hvilken, sedan han blifvit slagen af Preussarne liksom förut af Ungrarne och Fransmännen, sedan riket är bankrutt, och oaktadt inbyggarne sucka efter sjelfstyrelse, ändock lossar knappt en hårsmån på de politiska banden, blott emedan hans kolossala monarkiska egenkärlek underhåller hos honom den före-tällningen att han är bättre än folket sjelf i stånd att bereda dess lycka.