Dagens Nyheter – 29 oktober 1866, sida 1

658, och om regeringen sedan kallade desse 658 att utgöra parlamentet för de förenade korfungarikena, så är jag inom mig fullt och fast öfvertygad, att ni skulle få ett bättre parlament än det nuvarande. (Högljudda bravorop.) Denna min försäkran skall tvifvelsutan förbrylla åtskilligt försagdt och beskedligt folk, men låt mig först förklara mig närmare. Det skulle blifva ett parlament, i hvilket hvar och en medlem visserligen icke vore utgången ur någon viss valkrets, men som åtminstone vid sina sammanträden skulle handla såsom en jury och taga i öfvervägande de fakta och skäl, hvilka förelades detsamma. Det skulle i alla fall vara fritt från de klass-fördomar, hvilka hvila tungt på det nuvarande underhuset. Det skulle blifva fritt från den öfverväldigande tryckningen af så kallade högvälborna familjer. Det skulle icke stå i något slags underdånighetsförhållande till de stora jordegarre och jag hoppas, att det inom sig skulle räknpa färre medlemmar, hvilka blott för att bevaka egna fördelar inträdt i parlamentet. Inför det parlament som vi nu hafva och hafva haft, gälla fakta och skäl föga. Låtom oss nu blott tänka på den fråga, som jag nyss åberopade — försvårandet af tillgången på bröd för folket. Spanmåls-lagen var gällande trettioett år — sexton år före representationsreformens antagande och femton år efter samma reforms antagande; men från första timman af dess antagande till gällande lag, till den timma då den afskaffades, voro fakta och skälen mot densamma lika klara och Jika påtagliga. Lagstiftarne ville icke låta öfvertyga sig, om ock de döda stigit upp ur sina grafvar; det som slutligen bringade dem att taga reson, var att en stor hungersnöd inträffade i Irland och tillintetgjorde eller jagade ur landet hundratusental af rikets innebyggare. Jag är på det innerligaste öfvertygad, att underhuset, då det, såsom nu är fallet, representerar grefskap och valberättigade städer, på sätt, som jag nu skildrat, icke representerar nationens intelligens och rättvisa, utan de fördomar, de privilegier och den sjelfviskhet, som förefinnes hos en enda klass. (Bravo!) Låtom oss nu se, hvilka följder uppstått af detta lagstiftnings-system. Några af dessa följder hafva vidrörts i den adress, som man varit så vänlig att tillställa mig. J hänsyften deri på delagar, hvilka röra jorden. Hafven j er då bekant ett faktum som jag häromdagen såg bestyrkt i en broschyr i denna tråga, nemligen att hälften af all Englands jord befinnes i färre än etthundrafemtio personers ego. Hafven j er då bekant det faktum, att hälften af Skottlands jord befinnes i tio eller tolf personers ego? (Skam!) Tal. visade härefter att rikets fåtaliga jordegare, som innehafva makten i parlamentet, der genomdrifva sina egennyttiga afsigter i trots af medelklassens och stadsbetolkningens goda skäl och protester. Så gjorde de när sednast fråga var om att förbättra jagtlagarne och om åtgärder till boskopspestens förekommande. Men under det de sörja så väl för sig sjelfva, lemna de landets jordbrukande befolkning i sådan okunnighet, att helt nyligen en underhusledamot fann i en stuga inom en svensk mil från det kungliga residenset Windsor en familj med elfva vuxna barn, af hvilka icke ett enda hade fått lära sig att räkna eller skrifva, och samme underhusledamot hade funnit att af sju fullvuxna arbetare, som han antagit, kunde fyra hvarken läsa eller skrifva, två kunde läsa högst dåligt och en af dem kunde skrifva ungefär lika bra som de två andra kunde läsa. I de provinser, der dessa stora jordegare mest bo, som makten ega, äro arbetslönerna så låga, att en fullgod arbetare der icke har mer än hälften så mycket i veckpenning; som en 15—20 års flicka i de stora fabriksstäderna. Den adress, ni egnat mig, talar om pauperismens afgrund. I de förenade konungarikena finnas i detta ögonblick mer än 1,200,000 fattiga. Fattigvården i de förenade konungarikena kostade förledet år — och den skall icke kosta mindre i år — de skattdragande mera än 135 millioner rdr, och i denna fattigvård äro ändock ej innefattade många tusen lösa personer, hvilka alltemellanåt få hänföras under rubriken fattiga. Jag ber er taga detta oerhörda elände i betraktande. Det är så kolossalt att den allmänna välgörenheten härvidlag blir alldeles otillräcklig. Om välgörenheten härvidlag kunde uträtta något, skulle det inte finnas några fattiga i England, ty jag tror att välgörenheten icke i något land är så omfattande som i de förenade konungarikena. (Bravo!) Den engelska gvinnans godhet är oändlig och står öfver allt beöm. Jag tror fullt och fast att det bland Guds skapade varelser icke finnas några, hvilka äro så englagoda och ömmande för nästans död, som EngRT ET EE VY IEV öd AR