Dagens Nyheter – 29 oktober 1866, sida 1

XX; När vapensmeden blifvit upplyst em anledningen till Redmonds besök på le Cheval Blanc, fordrade han att värden genast skulle föra dem till sin svärfar. — Men det är ju midt i natten, invände mannen, som kanske fruktade att den gamle skulle på något sätt blifva misshandlad: — För honom är ju natt och dag lika; svarade Jacques; alltså ledsaga oss till honom straxt. — Jag skall göra hvad ni begära mina herrar, utropade Madelaine, i det hon fattade ett af dessa hastiga beslut, som ofta leda till de bästa resultater. Men för att vinna den upplysning, ni önskar, måste ni ovilkorligen rätta er efter hvad jag tillsäger er. Redmond försäkrade henne att såväl han som hans vänner skulle lyda henne i allt. — För det första måste ni inträda med afmätta, militäriska steg, eade qvinnan; ty jag har märkt att min fars minne aldrig är lifligare än när han hör soldater som göra vakt vid fästningen marschera förbi. De stackars menniskorna! tillade hon med rörelse; ty många af garnisonen hade hon känt sedan sin ungdom. Han får aldrig höra dem mera! Vapensmeden och hans följeslagare voro nog ädelmodiga att låtsas icke gifva akt på hennes ord. Många bland dem ångrade i hemlighet det ändamålslösa slagtande, hvartill folkets berusadt af segerglädjen, gjort sig skyldigt: — Vidare får ingen annan än jag tala till honom: Om ni lyda dessa föreskrifter, och Simon Gualtier verkligen kan gifva de upplysningar, ni önska, tror jag mig kunna lofva att ni skall få dem genom honom: Ingen hade härvid någon anmärkning att