Dagens Nyheter – 27 oktober 1866, sida 2

NV VV ligga i högvakten, den ena iklädd tvångströje det enda sätt på hvilket man lyckats göra hc om oskadlig: Ny prenumeration a DAGENS NYHETER. Denna tidning utgifves hvarje söckendagsmot gon i Stockholm och sändes dessförinnan härifrå med bantågen till landsorten. Man kan prenumerera å densamma: i Stockholm å tidningens kontor Af 16 Ster Nygatan, i Carlsons bokhandel Af 32 Stora Ny gatan, och i Levy comp:s cigarrmagasin JF 11 Drott ninggatan. Tidningen hemskiokas kostnads fritt tidigt om morgnarne till prenumerante som ej bo alltför nära tullarne; i landsorten å alla postkontor. Priset är 1 rdr för en månad och 2 rdr för månader (oberäknadt postarfvode som utgör 2 öre i månaden). Månadspronumeranter I Stookholmerinra: vördsamt att förnya prenumoerationen för den sista oktober, till förekommande af af brott i hemsändningen af tidningen. g——V—— Höstmarknaden i Södertelje. Det är litet tråkigt i Stockholm för närvarande sAndersson, Pettersson och Lundströma har jaj sett, icke fullt 180 gånger, men ändockså att ja; kan dem utantill — till Upsala vågar man ick fara, emedan der råder en sådan osäkerhet, at folk till och med går i ån — hvad skulle jag gör en vacker höstdag? Jo, jag for till Södertelje fö att se7en af dessa småstadsmarknader, hvilka me och mer försvinna. När jag kom upp till södra bangården, befann att jag gjort mig alldeles för brådtom. Tåge skulle gå kl. 9 minuter öfver 10, men det dröjd 30 minuter ,deröfver innan det satte sig i gång Anledningen var att tåget från Sparreholm kon senare än det bordt göra, I den tredje klass kupt, der jag tog plats — jag far som en tysk och ej som en svensk, åtmin stone på kortare håll! — befann sig en brokir samling af passagerare: drängar och pigor, rökand gubbar, pelsbebrämade herrar, fruar med och uta krinolin, skrikande barn och pratande gummo utgjorde mitt sällskap. Det var bland dem er vestgöte, som berättade att han nyligen hade Upsala blifvit bestulen på 240 rdr, 3 ur och sir ytterrock, hvilken bofvarne dragit af honom. Har ville icke pruta det minsta på sin berättelse, och icke heller på andra historier om fast otrolig: våldsamheter i Upsala — hvilket allt gjorde mig ännu mera belåten med att jag icke försökt er lustresa dit. Men lemnom detta sorgliga ämne, och hållom oss till Södertelje, som på sednare åren blifvit så uppfejdadt och fiffigt och folkrikt. Den första marknadsföreteelse som mötte mig var att på en stor gård en massa landtmän stod samlade kring ett stort bord. På bordet dansade ett par vidunderliga figurer, klädda till hälften sow karlar och till hälften som fruntimmer. Efter nå gon stund utkom från ett uthus ett sällskap sor steg upp på bordet och lät tillkännagifva, att nu skulle det föreställa Molins fontän. Derhän ha detta konstverks popularitet gått, att det framställes genom lefvande bilder på marknader. Detär er ära, som eljest aldrig vederfares andra konstnärer än de klassiska. Åskådarne syntes mycket förtjusta, och offrade sina håfvor på konstens altare — det der bordet, som utgjorde soubassementet till Molins fontän,. Marknaden liknade en väldig myrstack. Drängar och pigor, som flyttat ur sin tjenst eller voro inne från landet för att göra ända på sin välfångna lön, utgjorde dec största antalet af marknadsbesökande, eller gjorde åtminstone mesta väsendet at sig. De voro glada och uppsluppna som de romerska trälarne under saturnalierna. Iramför stadshuset hade en krukmakare sin exposition aflerkärl. Ett par skenande hästar beredde honom en god marknad. De krossade hans lager, och deras egare betalade det. En bonde rosade mindre marknaden. Han bjöd ut sura äpplen. En del smeder samlade sig omkring honom för att köpa. Priset var billigt, men när smaken befanns derefter togo smederne sig före det orådet att kasta äpplena ut bland mängden på torget Och sedan tyckte de att såäpplen icke voro värda att gifva någonting Ör. På krogen var så trångt, att det behöfdes mycken handfasthet hos dem som skulle tränga sig fram till disken. Ute i gårdarne lågo här och der fallna dryckeshjeltar. — Äfven i handelsbodarne var det så mycket folk, att jag hade arbete en hel timme för att få mitt tömda cigarrtodral åter fyldt, och ytterligare en half timmes göra i bokhandeln för att få mig ett exemplar af Dagens Nyheter. Kl. 6 på aftonen stängdes visligen krogarne, och sedan blef det ute på torget ett vildt lefverne mellan dem som förut hållit sig till ordvexling. Lemningarne af krukmakarens lager tjenade nu till projektiler, och piskor och käppar användes som handvapen. Mot kl. 10 drog sig striden mer och mer utåt tullarne. När det var lugnt lade jag mig att sofva. Men då fick man ej vara i fred för pattvaktn. Han väckte mig med rop af sin basstämma: Klockan är tu