Dagens Nyheter – 27 oktober 1866, sida 2

belägen på knappt ett stenkasts afstånd från Bastiljen och i allmänhet mycket besökts af de personer som varit anställda vid fästningen, denna natt en allt annat än lugn anblick. Det långa, låga och smala rum i bottenvåningen, hvaruti gästerna vanligen samlades, hade nu förvandlats till ett hospital, dit de sårade blifvit förda. Af fästningens försvarare hade alla, utom Frans, omkommit. — Det var på en gång sorgligt och upplyftande att se unga och gamla om hvarandra ligga utsträckta på borden längs efter väggarne, somliga döende, andra tålmodigt väntande, tills de medicine studiosi som voro närvarande — högst få riktiga läkare funnos till hands — fingo tid till att undersöka dem och uttala deras dom, hvilka några åhörde med undergifvenhet och lugn, andra med förskräckelse och förtviflan. Många besvarade sin dödsdom med fanatiska utrop af lefve friheten! Petter Leroux, värden, och hans hustru sågo den förändring, som försiggått i deras lokal, med just icke särdeles blida ögon. Personer, som deltogo i striden, hade under dagens lopp oupphörligen infunnit sig på restaurationen, medtagna af öfveransträngning och hunger, samt begärt mat och vin; och de hade icke vågat afslå denna begäran, ehuru de visste att de flesta bland de utsvultna gästerna icke hade en styfver att betala med. De ansågo sig vara ruinerade, såvida icke — hvilket sedan verkligen visade sig vara fallet — deras många kunder utan penningar åtminstone till största delen, ihågkomme den skuld, som de ådragit sig, och vid ett annat tillfälle gäldade densamma;