Dagens Nyheter – 26 oktober 1866, sida 1

att älven de som gräft gropen sjelfva komma att falla deri. Sedan f. d. ministern uttalat dessa profetiska ord, såg ban sig omkring med sjelfbelåten min: Snart derefter afligsnade sig samtliga gästerna, med undantag af de båda engelsmännen. Dessa qvarstannade hos fru du Barry, som syntes vara högeligen orolig med anledning af den underrättelse hon mottagit. — Lugna er, grefvinna, hviskade öfversten. Ni har nog ännu mäktiga vänner, som äro villiga att bistå er. Konungamakten kan icke blifva matt genom ett enda schack-drag.. Föremålet för er fruktan måste rödjas ur vägen. Frankrike bar andra fängelser än Bastiljen: — Ack! jag vet icke om kan ännu lefver, svarade den skuldbelastade qgvinnan likaledes med låg röst. Det är just ovissheten som plågar mig. — Derom bör man genast kunna erhålla visshes, sade herr Graham. Jag har icke lust att längre lefva i denna ångest. Ett bref från er till polieministern sea — Skulle tjena till ingenting, inföll damen med en suck — förmodligen tänkte hon på fordna, lyckligare dagar, då bon hade all makt i sina bänder — ty jag har numera intet inflytande vid hofvet. För öfrigt ha blott två personer blifvit invigda i hemligheten: Sartines, som nu är död, och guvernören på Bastiljen: — Honom skall jag tala med. Skrif några rader till honom och näran att jag är skickad at er, sade öfversten, Biljetten skrefs i hast. Hvarken grefvinnan eller Graham bade i detta ögonblick den ringaste aning om herr de Launys olyckliga öde.