Dagens Nyheter – 26 oktober 1866, sida 1

Danmark; och huruvida Danmarks vill öfverlemna sin arme åt oss: Dock — folkviljam skall tvinga dem dertill: Troligen är det likväl A.-B:s mening, att det är Sverges regering, som här skall gentemot Danmarks konung spela samma roll, som Preussens i förhållande till Mecklenburg, Oldenburg och Saxon, d, v. s. guustbenäget åtaga sig Danmarks utrikespolitik och krigsmakt till lands och vatten, görande alias detta brödraland till en vasallstat under Syerge. Men — här möta dock några csmås batänkligheter, några obetydliga cetiketts-frågore —skall Danmark gå in derpå? Vi tala nu e, blott om dess konung och hans regering, uta,r ock om danska nationen: Det är vår fasta öfvurtygelee, att nationen säger dertill ett positivt nej, och att Sverges samt Norges folk dertill säga amen. Huru vi vända saken, framstår den för oss såsom en ren omöjlighet, äfven under förusättning att det öfriga Europa skulle stilla tigande åse en sådan politik. Något annat är en verklig skandinavisk union, på den federativa. grundsatsens basis: Om den saken tro vi att. nationerna lätt nog kunde förenas, men der: möta numera oöfvervinnerliga hinder hos Dan-. marks konung och de mäktiga slägtförbindelser, hvari han inträdt. Så brådskande Aftonbladets program än är, tro vi alltså, att det bör för närvarande lemnas alldeles åsido, samt att Sverge och Norge böra vdeladt egna sig åt alt rätt ordna och stärka sitt försvarsväsen på rent defensiv grand, så att vi kunna utan bäfvan möta de händelser, hvilka möjligen stunda, om också vi ej äro på minsta vis kallade att i dessa deltaga. Om en fransysk diplomat yttrat att han ej visste om Sverge hade någon politik allse — så bevisar det att vår regering rätt uppfattat vår plats och vår maktställnivg. Vi hafva ej och böra ej hafva någon politik alls, såvida dermed afses att vilja spela en politisk roll, som icke uppbäres af vår förmåga. Ty om vi. också ega i behåll Carl XII:s svärd), så ega vi lyckligtvis ingen Gustaf IV Adolf, som omgjordar sig dermed, för att ckämpa mot en verlde; Sådana narraktiga föreställningssätt hafva. inga målsmän, om ej möjligen i någon manhaftig, munter tidningsredaktör, som öfvat sig i spärr-ridter mot både det sunda Törnuftet och den allmänna meningen, och som dermed tycker sig väl kunna rå med en stackars kung. ) Än stöflarne då? Anm. af Sättaren.