Dagens Nyheter – 22 oktober 1866, sida 1

XEZIV. Stora förändringar hade inträffat sedan TLudvig XV:s död. Frankrike befann sig i eu öf vergangstillstånd och erbjöd Europa ett skådespel, som hvarken des3 statsmän eller filosofer förstodo. Sjelfva det franska folket hade ingen aning om de följder, hvartill dess tilltagande opposition mot den bestående ordningen skulle komma att leda. Hittills hade nationen icke lärt känna någon annan makt än väldets; ej underligt då, alt dess makt, som oupphörligt ökades, gaf sig tillkänna genom våld. Någon grunclag, hvari konuvgens rättigheter voro bestämda, hade aldrig funnits i Frankrike, Under de företa dynastierna, valdes regenterna, hvilka då endast voro befälhafvare i krig, af det suverina folket. Gerom feodalsystemet förvandiades denna demokrati i monarkisk form till en likaledes monarkisk aristokrati. Adeln beröfvade folket dess privilegier. Den nästa stora förändring, som inträffade, bestod dernti att kronan blef ärftlig; men konungamakten var fortfarande lika inskränkt. Innehafvarne af de stora förläningarne utöfvade såväl den lagstiftande som dömande makten inom sina vidsträckta besittningar. Med eit ord, makten var fördelad på ett fåtal personer, till dess att den, efter århundraden at blodsutgjntelser och våldsbragder, omsider koncentrerades i en hand. Sekler förgingo ianan konungarne af Frankrike hunno nedrifva feodalbyggnaden och på dess ruiner befästa sin egen ställning. Först sedan de småningom bemäk