Dagens Nyheter – 20 oktober 1866, sida 2

stiftare, Lefrn, förskaffäde honom befattningen vid denna skola, till hvars organisation och första verksamhet hån väsendtligen och med stort nit bidrog, hvilket förvärftade honom mycket förtroende äfven af skölans medstiftare, den nyss blifne statskekreteraren för ecklesiastikärendena, v. Hartmansdorff. Under sin läraretid utgaf han läroböcker i linearteckning, i allmän språklära, i svensk s,råklära, i svensk rättstafningslära, i räknekonst, i geometri, i grekisk språklära, i fransysk språklära, af hvilka de flesta erhållit flera upplagor. Under samma fid infördes af honom flera uppsatser af filosofisk och vitter riktning i tidskrifterna Svea och Skandia. 1832 började han utgifningen af den bekanta, snillrika, sällsamma och vidunderliga Törnrosens bok eller de fria fantasier, som i en romanföljd af 14 band utkommo, samt sedermera i en imperialupplaga med tillägg af en stor mängd uppsatser. Hans få men ypperliga folkskrifter äro äfven från denna tid. Han prestvigdes och tog pastoral-examen med hedrande betyg 1838. Speciminerade s. å. för Norbergska professionen i Lund. Utgaf 1839 den lilla skriften: Det går an, som väckte så mycken och så bitter uppmärksamhet och som blef för hans framtid afgörande. Lemnade sin befattning vid elementarskolan 1840. Sysselsatte sig numera uteslutande med vitter författareverksamhet i en mängd romaner samt med arbete i tidningar, hvarmed han redan 1838 började, och var under de senaste åren intiil 1851, då han lemnade fäderneslandet, en verksam medarbetare j Aftonbladet. Skref äfven i Jönköpingsbladet. Hans utnämning 1846 till regementspastor vid Lifbevärtngsregementet skedde på enskild önskan af konung Öscar, emot alla vederbörandes; konungen hoppades att genom denna fasta anställning bereda honom framtida oberoende bröd. Ow Aimqvists öden efter att han lemnade fäderneslandet, har man endast kunnat erhålla ovissa underrättelser. Intill den sista tiden skall han ha uppehållit sig i Nordamerika. Har lärer under en följd af år såsom lärare och under benämningen professor Gustavi ha uppehållit sig i Newyork och Washington och lärer med stora personliga sympatier ha anslutit sig till presidenten Abraham Lincoln; Efter Lincolas död lemnade han nya verlden och begaf sig till Europa och har sedan ett år unde namnet professor Westermann varit bosatt i Bremen. Han var på sednare tiden mycket sjuklig, och ett bref från honom till hans härvarande närmaste, hvilket antydde, att han ansåg sitt slut nära, föranledde hans dotter att ofördröjligen resa till Bremen, för att få se honom före hans död och egna honom sin omvårdnad; hon fick dock icke denna önskan uppfylld, ty dagen före hennes ditkomst hade ban aflidit. Från sin torftiga kammare hade han på läkarens föranstaltande blifvit förflyttad till ett allmänt sjukhus, der ban den 26 september utandades sin sista suck. Han synes på sista tiden ha varit sysselsatt med studier i afseende på judarnes historia och religiösa förhållanden; ty hans dödsbädd var omgifven at talmudiansk litteratur och hebreiska böcker. Den sista bok, i hvilken han läste, var Homerus, hvilken han alltid beundrat såsom i hans ögon företrädesvis representerande, såsom han en gång sagt, det antika behag, som håller oss med en viss känsla af evighet, intar oss tyst, svalt, allsmäktigt. Hans dotter följde bonom ensam till hans sista hvilorum och lat på grafven uppresa en enkel sten med namnet: Carl Jonas Ludvig Almqvist. Det är ett långt lif, af hvars yttre, ömsom ljusa, ömsom dystra skiften vi uppräknat de särskilda stadierna. Almqvist blef student 1808, således förrän vårt nuvarande statsskick grundlades; han utgaf sin första tryckta skrift 1814, fyra år före Carl Johans uppstigande på tronen; han tog afsked ur statens tjenst samtidigt med de första tillstymmelserna af riksdagsopposition mot Carl Johans system; han var föreståndare för det första reformatoriska läroverk redan innan Aftonbladet grundlades; och han stod på höjden af litterär ära långt, långt förrän de flesta nu verkande offentliga män hade fattat pennan eller uppträdt på tribunen. Under en så lång lefnad och en så stor och vidtomfattande verksamhet som hans, har han framkallat mera öfvermått af klander än af beröm. Ty han var en sanningens man; och i denna verld, der osanningen ännu regerar i allt det officiella, måste dess motsats stöta och såra och skrämma och väcka oro hos de verldsliga fördelarnes och maktens innehafvare med alla deras tjensteandar. Vi lemna å sido Almqvists inflytande på den sköna litteraturen, påpekande endast att han framträdde som romantiker samtidigt med att