Dagens Nyheter – 19 oktober 1866, sida 2

göra med en gammal piska? Den är väl icke värd att göra någon affär af.. Derefter hade D. träffat en åkare Andersson och då äfven för denne talat om, att han hittat piskan, men derjemte sagt, att han tänkte anmäla saken för en poliskonstapel, hvilken han kände. A. och D. hade emellertid kommit öfverens om, att åkaren A. skulle tills vidare taga piskan af Danielsson mot erläggande af 50 öre. Det aftal gjordes äfven att, om någon egare till piskan skulle sig anmäla, A. skulle stä risken för de nu till D. gifna 50 öre. Innan dock D. fått sina 50 öre, hade de råkat den omnämnda poliskonstapeln. A. hade då visat honom piskan och omtalat, huru D. bekommit den. Då D. hört samtalet emellan sistnämnda personer, hade han närmat sig till dem. Poliskonstapeln hade då yttrat till D.: -Du har dock icke kunnat hålla dig, utan nu igen stulit. Härefter medtogs D. till vaktkontoret, men häktades icke derstädes. Piskan qvartogs dock. Dagen efter träffade D. kusken, som förlorat piskan. Denne frågade då D. om han tagit densamma, hvarvid D. omtalade förhållandet och erbjöd sig att från vaktkontoret hemta piskan. Han gick ock dit, men fick till svar, att piskan ej kunde fås, förrän egaren komme tillstädes. Emellertid blef D. för denna sak häktad. Åkaren Andersson var nu vid rätten närvarande och vitsordade riktigheten af D:s uppgifter. D. bad att få endast en dag komma på fri fot för att skaffa reda på den omnämnda artilleristen, men denna begäran lemnades dock utan afseende. Målseganden tillfrågades, om han icke mojligen då han i skymningen satte in sin droska uti ett åt gatan, der piskan legat, vettande vagnshus, kunnat tappa den. Härpå svarades nej. Målet uppsköts på åtta dagar och D. återfördes i häktet. N Landsorten. Sodelförfalskaren Lindberg. Denne äfventyrare har nu fått sin dom; å cellfängelset i Kalmar hölls nemligen ransakning med häktade stentryckaren W. F. A. Johansson Lindberg från Stockholm, åtalad för tillverkning af falska Smålands privatbankssedlar. Genom utslag den 13 dennes dömdes Lindberg att för sedelförfalskning undergå 6 års straffarbete och i tio år vara förlustig medborgerligt förtroende. Samtidigt med denna ,ransakning lyckades det genom kronolänsmanen Th. Lindvalls kloka åtgärder att häkta den länge efterspanade medhjelparen i detta förfalskningsbrott, P. E. Davidsson. Härom skrifves från Kalmar följande: Då kronolänsmannen Th. Lindvall reste till Kalmar för att öfvervara den af häradshöfding Stjernspetz hållna ransakning å cellfängelset med häktade Lindberg samt Davidssons bröder och fader, beordrade han sitt skrifvarebiträde, att jemte en fjerdingsman och 2:ne andra personer hålla vakt i Backabo, dit han förmodade att Davidsson ovilkorligen skulle komma för att få höra talas om rättegången. Denna förmodan slog ej heller fel, utan fick vakten, som insmugit sig i ladugården vid Backabo se Davidsson ingå i manbyggnaden. I hast skyndade den då ut och närmade sig, beväpnad med gevär, byggningen på olika håll. Davidsson, som hört buller, rusade ut genom en köksdörr och kom genom otrolig vighet och snabbhet undan. Man tillropade honom att stanna; men förgäfves. Vare sig då af ifver eller af olyckshändelse aflossades af en af de förföljande vaktkarlarne ett skott, som träffade rymmaren i venstra benet. Omkring 17 hagel inträngde genom stöfvelskaftet i vaden. Han sprang icke desto mindre omkring 500 alnar och ofverhoppade två gärdesgårdar, innan han stannade vid en liten bäck och satte sig. Han försö:te ej göra motstånd, utan bars till byn; der han dock uppförde sig vildsint, enligt ett vitnes utsago, och ville rycka till sig vaktens bössor, under yttrande att han ville skjuta ihjel sig. Ankliagad för mord. Från Malmö skrifves: En 27 års gammal bondson från brobytrakten har nyligen blifvit försåtligt mördad genom aflossandet af ett böss-skott. Såsom misstänkt bärför, äfvensom för anläggandet at mordbrand, har en förut afstraffad person, vid namn Petter Bengtsson, blifvit häktad och införpassad till cellfängelset, och lärer den anklagade redan för ortens kronolänsman, i vitnens närvaro, erkänt sig vara saker till den föröfvade mordgerniögen. Utrikes. En ryslig död. Från Chicago i Amerika skrifves: En svensk vid namn Rosenqvist kom till en hastig död här i staden lördagsafton den 15 sept. Rosenqvist bodde hos en sveusk familj. Husmodren hade fredagsaftonen varit ute och gjort några uppköp. Vid hemkomsten lade hon plånboken med inneliggande penningar i det allmänna samlingsrummet. På lördagen saknades fyra dollars, som under tiden hade blifvit tagna ur den. Det påstås att ingen hade gerna kunnat tillegna sig dessa penningar utom Rosenqvist och msn misstänkte derföre honom. Då han om lördagsqvällen kom hem, omtalade värden för honom penningarnes försvinnande, och att han misstänktes för att hafva tagit dem, och bad honom bekänna det, på det man ej måtte misstänka någon som vore oskyldig. Rosenqvist började då på ett ganska häftigt sätt neka till stölden, och med åberopande om Guds hämd, bedyra sin oskuld. . Under det han så talade och vädjade till Allmaktens vittnesbörd, föll han baklänges på golfvet och inom 5 minuter var han död. . Vi vilja låta läsaren sjelf göra sina reflektioner öfver denna besynnerliga och förskräckliga hänAAlaAa