Dagens Nyheter – 19 oktober 1866, sida 2

med mig och genom din dygd göra oss båda värdiga densamma. Skola då mina skönaste förhoppningar blifva svikna? Vill du förbyta mina ljusa drömmar till mörker och förtviflan? Min framtid, Ellen, beror af dig, — med ett enda ord kan du göra mig till den lyckligaste eller den olyckligaste bland dödlige. — Törs jag, bör jag, lyssna till hvad mitt svaga hjerta ropar till mig? Bör jag mottaga ett så stort offer af er — jag en fattig bondflicka? — Är icke Phelim redan min bror? inföll vår hjelte, och har icke din mor alltid varit mig i min mors ställe? Hvarföre skulle då icke den förres syster och den sednares dotter kunna blifva min hustru? Mitt hjerta är icke ombytligt — det kan icke skänkas åt flera än en. FPröfva det genom mångårig bortovaro — huru du vill — det skall ändock städse klappa lika varmt för dig. Vill du bli min? min i lifvet och i döden? Endast en älskares öra skulla hafva kunnat uppfånga ljudet af de ord, som Ellen nu med darrande stämma framhviskade. Hon svor trohet åt den, som hon sedan lång tid tillbaka älskat. Redmond tog henne i sina armar och kysste bort de tårar, som tillrade utför hennes högröda kinder. — Min stackars mor, suckade Bilen. — Låt oss söka upp henne, sade vår bjelte; jag bör icke hafva någon hemlighet för min fostermor. Redmond tog den häftigt upprörda flickan under armen, och det unga paret promenerade fram till boningshuset, der Katty och Mary