Dagens Nyheter – 19 oktober 1866, sida 2

SAERDNA TSE SEE EE OSTEN Sullivan voro sysselsatta med hushållsbestyr. Den förstnämnda märkte straxt att den så mycket fruktade kärleksförklaringen försiggått. — Moder, yttrade Redmond, välsigna era barn! Den blinda gummani uppgaf ett rop af förskräckelse; bon erinrade sig sin mans spådom, att en afkomling af hennes fosterdotter skulle bringa olycka öfver henne och hennes familj. — Välsignelse förtjenar blott den lydige, genmälde Katty i sträng ton, Redmond! Redmond! Hvad har ni gjort? — Jag har följt mitt hjertas ingifvelse och mitt förnufts råd, svarade den unge mannen, i stället för att lyssna till deras föreställningar, som sätta verldens omdöme och verldsliga fördelar framför lyckan. Sålunda har jag nu svurit trohet åt den enda qvinliga varelse, som jag kan älska. Moder, tillade han med högtidlig röst, välsigna era barn. — Jag tillåter mig ej att välsigna en förening som er far måhända skall förbanna, sade Katty djupt rörd. Jag vågar icke utsätta mig för hans rättvisa vrede, hans förebråelser. Var icke enträgen, Redmond; ni må tro, det kostar icke litet på mig att nödgas afslå er begäran; — Har då icke också min far älskat? frågade Redmond ONeils son. Och har icke äfven han erfarit hvad det vill säga att mista den man håller kär? Om han ännu lefver, och det skulle lyckas mig att skaffa honom friheten åter, tror ni då att han skulle kunna förblifva döf för mina böner? ((Forts:)