Dagens Nyheter – 11 oktober 1866, sida 2

flertalet af de taflor, hr W. exponerat, och vi iyckönska den fosterländska målarkonsten, som bland sina yngre idkare eger en konstnär med så aktningsbjudande talent — iunebärande så rika löften för framtiden — som hr Wahlberg. alUtsigt vid S:t Goarshausen vid Rhena (n:o 32) af professor Hdv. Bergh hör till en af denne mästares bättre stycken. Med en mjuk och yiterst fin färgton förenar den en serdeles harmonisk stämning. -— Skånskt landskape (n:o 34) är, liksom hr B:s taflor i allmänhet, mycket kraftigt hållen — ja, kanske alltför kraftigt i skuggpartierna, hvilka derigenom synas tunga och hårda. Utom dessa, har professor B. på expositionen utställt fyra värdefulla arbeten, deraf tre med motiv från södra Europa: Hr P. D. Holm har skickat hem tvenne landskap, båda vackra, isynnoerhet n:o 95: cParti från Ramsau i Ober-Baierna. auLandskap från QvickJocks Lappmark med renhjordae (n:o 94) är en tafla, målad med icke vanlig talent. Man har stora anspråk på hr H., som redan före sin utresa hunnit till en aktningsbjudande höjd sora konstnär. Er G. Rydberg har exponerat två skånska landskap, af hvilka vi isynnerhet funnit oss tilltalade af det större. Bland andra förtjenster har detta landskap äfven den att vara fullkomligt skånskt, så som man ser detta slättland i verkligheten, men sällan på taflor. Det är på samma gång så vackert och natursannt, att det är med riktig saknad man finner, att inga feta och trygga skånska bönder synas till på någon punkt af den väl milslånga synvidden. Mot hr Rydbergs mindre landskap skulle vi vilja göra den anmärkningen, att taflan är något matt och kall i färgen. N:o 173 och 174 cKustparti och Backstugauw äro ett par af hr Nordgren målade taflor, framför hvilka man gerna stannar, ehuru de, sanningen att säga, ej ha någonting i motiven som tilltalar. Hr N. tyckes ha sin förnöjelse af att sitta på en ödslig strandklippa, ju fulare desto bättre, och studera den omgifvande nakna torftigheten. Under sådana förhållanden kan man ej göra anspråk på att finna någon serdeles poesi i hr N:s taflor; men det kan dock ej nekas att han gör allt hvad som kan göras af elika motiver. Hr N. målar nemligen terräng och stenar — isynnerhet om de sakna den lätta beklädnaden af mossa — på ett utmärkt sätt. Hr Cantelers nyss hemkomna tafla (n:o 59) Landskap från Sabinerbergen nära Romp, hvilken vi med längtan väntat, har till alla delar ej motsvarat de förhoppningar, vi gjort oss derom. Icke mindre än 12 taflor äro af hr G. W. Palm exponerade. De flesta äro gåmla bekanta, hvilka vi med nöje återsett. Professor Ståck har också exponerat endast gamla, men goda arbeten. Af öfriga svenska landskapsmålare nämna vi mamsell J. Holmlund, brr P. U. Arborelius, Th. Billing, friherrinnan A. v. Schwerin, F. Ahlgrensson och H. Torsslow. Inom det norska landskapsmåleriet påträffa vi de beundransvärda produkterna af professor H. Gudes pensel. Hr G. står inom sin branch på samma höjd, som Tidemand inom figurmåleriet, och båda kunna de berömma sig af, att ha skapat sitt fäderneslands nuvarande målarkonst och gifvit den en sannt fosterländsk prägel. N:o 442, Flickor som gå till Swters är ett utmärkt vackert och ett af Gudes bäst utförda landskap, fullt af solsken och poetiskt doft. Man tycker sig, vid dess betraktande, vara uppe bland de höje Fjelle; Samma intryck gör äfven nr 4539, Högfjell — en tafla serdeles fin i färgen, fast kanske något för kall för att, som de bestämda skuggorna antyda, föreställa solsken: Mot Likfärd på Sognefjorden (n:r 437) ha vi endast den anmärkningen att göra att den synes oss något för gul i färgen. I NNorskt fjordlandskap beundra vi den rena luften och skyarna som segla så lätta deri. Vattnet deremot är oklart och klippan, ekuru bra målad, något öfverdrifvet röd i färgen, isynnerhet i skuggorna. En annan sak som vi skulle vilja klandrande