Dagens Nyheter – 11 oktober 1866, sida 2

kaste, hvilkas uppoffringa ar r påbjudas af orubbliga grundsatser, och som i all sin handel och vandel noga följa pligtens bud. Bj underligt, ty de hafva en fast grund att bygga på och behöfva derföre ej frukta ens sjelfva orkanen. När Ephraim Sleek återkom hem, fann han sin dotter sitta på den stol, som hennes kusin under sin korta visit upptagit. Knappt hade han blifvit henne varse, förrän bans miestankar vaknade. Han såg att något ovanligt försiggått, anade genast att hon haft besök och af hvem. — Jaså, Ruben har varit här, sade han: Dessa ord, som utsades i en sträf och vresig ton, väckte den wunga flickan ur hennes drömmar: — Jag tål ingen kärlekshandel och dylika dårskaper under mitt tak; fortfor den garale mannen hånande. Om han hade ärlig. mening, kom han icke smygande såsom en tjuf, då jag är frånvarande: — Han kom på sitt vanliga; redbara och manliga sätt, svarade Ruth, för att förklara mig sin kärlek; — Och naturligtvis antog du hans anbud och tackade ödmjukast? frågade girigbuken med ett sataniskt leende. — Nej, jag afslog det, genmälde qväkerskan dyster. Ruben Geldart är en hederlig karl och bär ett obefläckadt namn; derföre bör han icke blifva gift med en förbrytares dotter: Då Ephraim Sleek hörde dessa ord, kastade han en hotfull blick på den unga flickan och lemnade hastigt rummet. (Ports.)