Dagens Nyheter – 9 oktober 1866, sida 2

egna läppar skulle erfara sitt öde för framtiden. — Det strider helt och hållet mot bruket, fortfor abbedissan: Någonting sådant har icke försiggått inom dessa murar, sedan jag blef den styrande i klostret. Till och med mig sjelf är det förbjudet att vara närvarande: Jag kan icke utfundera skälet dertill. Måhända ni kan upplysa mig derom? Grefvinnan pekade på det bref hon höll i handen såsom varande den enda källa, hvarur en förklaring öfver det besynnerliga förhållandet kunde hemtas: — Ja! tillade klostrets föreståndarinna, nog förstår jag hyad detta innehåller alltid .-.: Är ni icke orolig? — Nej. — Ni har då väntat detta besök? frågade abbedissan i det hon nyfiken fixerade grefvinnan. — Ja, men icke att det skulle komma att afläggas så snart, svarade den störtade mätressen. Det är konungen som befaller mig mottaga detsamma och derföre lyder jag. Abbedissan, som insåg att hon icke kunde få några vidare upplysningar, lemnade grefvinnans cell och skyndade sig att meddela nunnorna den utomordentliga nyheten; Dessa tycktes alla bli lika förvånade, som hon sjelf var, öfver brefvets innehåll. Detta var undertecknadt af erkebiskopen och försedt med hans sigill. Pfter hällen rådplägni.sg blefvo nunnorna ense om att de under sådana förhållanden måste beqväma sig till att lyda den befallning som i så hög grad väckt deras förundran. Hvad som isynnerhet grämde dem var, att de på det