UTI 0 SJUA MVA CM PVv Re Vy PA MM 0 VO git honom att följa dem hem på båten; att Ström, oaktadt han, i anseende till stormen, varnat dem att färdas sjöledes, likväl gjort dem sällskap; samt att de blott hunnit göra tre å fyra slag, då en väderby kom och hvälfde om båten. På förfrågan uppgaf Ström att båten, som ej haft barlast, varit försedd med fock och storsegel; att endast sistnämnde segel varit uppe men med fastgjordt skot; samt att en af de omkomne drängarne, som tillförne varit sjöman, skötte rodret. Väl hade de tagit ett par supar pr man, sade Ström, men alldeles icke varit öfverlastade. Angående sin räddning-omförmälde! Ström, att han ungefär tre qvarts timme efter det ban kommit i sjön hållit sig uppe vid den kantrade båtens köl, till dess på hans nödrop hjelp ankom från en under lossning liggande skonert; men Ström hade då varit så utmattad, att han icke kunnat upptagas i barkassen, utan måst efter densamma släpas i land. Bestämda anspråk. I lördags förekom i polisdomstolen ett mål emellan hemslagtaren Sandberg och arrendatorn J. A. Andersson, deri S. fordrade ersättning och ansvar å A. derför, att denne i tisdags i förra veckan vid middagstiden å Kornhamnstorg skulle kallat honom för tjuf, tjufstryker m. m. Andersson äter å sin sida fordrade ersättning och ansvar å Sandberg derföre att denne skulle ha knuffat och sparkat honom samt sönderrifvit hans påhafda halsduk. Sedan vitnen för och emot blifvit hörda uppsköts målet till tisdagen den 9 dennes, hvarefter partern tillsades afträda; men Andersson, framklef i stället till dombordet och fordrade med hög röst 25 rdrs belöning för skällsord, halsdukssönderrifning och spark. Den hemliga polisen. En medarbetare i tidningen Fäderneslandet,, litteratören Arnelius har blifvit af poliskommissarien Cederborg angifven hos polisdomstolen för att hafva torsdagen den 27 sept. sökt tre gånger i rusigt tillstånd intränga i polisdomstolens sessionsrum och dervid våldfört sig å de vid dörrarne postande stadssoldaterna. Målet har förevarit 3 gånger, sednast i lördags, då många vitnen hördes å ömse sidor. Hr Arnelius förnekar både att han varit öfverlastad och att han våldfört sig å stadssoldaterna annorlunda än att då han ryckt upp ena dörren han kanhända med denna stött till den ene stadssoldaten. Skomakeriarbetaren Lundin vitnade i lördags i enlighet med angifvelsen, dock kunde han ej taga på sin ed att Arnelius varit öfverlastad, men tyckte att han betedde sig så. Stadssoldaten Stenseijer vitnade att Arnelius kommit öfverlastad och fattat i låsvredet å dörren samt knuffat Stenseijer med armbågen. Då hade Stenseijer fört undan honom. Stadssoldaten Andersson vitnade också att Arnelius, som rusat till den dörren der han postade, hade varit öfverlastad. En separationskarl Pettersson vitnade, att Arnelius varit så rusig, att han tagit snedsteg och att han yttrat: vet hut jag skall nog visa er att jag skall in. Korporalen Rubarth upplyste att vaktmästaren Frikssen vid poliskammaren var den som hade tillsagt att ej andra personer finge komma in än de som hade mål före. Hvarkov han ellr Eriksson had något om Arnelius tillstånd och beteende att upplysa. Poliskommissarien Weijlandt berättade att han, utkallad vid oväsendet hade sagt åt Arnelius att denne ej vid tillfället vore i sädant skick att han kunde göra någon nytta inne i sessionsrummet. i fall han ville komma ditin såsom referent. Å andra sidan hade Arnelius uppe en mängd vitnen. Förre sergeanten Möller, förre landtbrukaren Segerblom och stadsbudet Mellström fritogo Arnelius från det rusiga tillståndet såväl som från våldet. Hr Arnelius sjelf ansåg det vara alldeles orimligt att ifrågasätta, att han kunnat vara öfverlastad af en måltidssup. Fäderneslands-referenterna Paulin och Engman hade sett hr Arnelius en eller en och en half timme efter uppträdet och då funnit honom nykter. Den förre upplyste att hr Arnelius är så häftig till lynnet, att man kan tro honom vara full när han blir arg. Flere andra personer, som sett hr A. sednare på dagen, intygade också att han då varit nykter. Hr Arnelius hade redan samma dag som uppträdet egde rum anmält hos justitie-kanslersembetet till dess laga åtgärd att han blifvit hindrad från tillträde till polisdomstolen, och på denna grund samt i anseende till det våld han förmenade vara mot honom begånget, jäfvade han både domare och en del vitnen. Utslag afkunnas om lördag. Huru detta än må i denna sak utfalla, skall det väl ändock härefter blifva ett slut på det olagliga tilltaget af polisdomstolen, att sätta vakt för sina dörrar och att icke släppa in folk; utan att de redogöra för hvad de vilja hvilket ofog man försäkrar oss ha der bedrif, vits. Aro personer, som vilja inträda, öfverlastade, och uppföra de sig oskickligt, så har domstolen rätt och makt att afvisa och pliktfälla dem; men det må icke vara öfverlåtet åt stadssoldater att afgöra om åhörare skola ega inträde eller icke, der offentlighet är i lag påbuden. — Det är mer än nog att den andra afdelningen af öfverståthållare-embetet för polisäender är en hemlig domstol, och vi skulletro, att Stockholms riksdagsmän komma att vid nästa riksdag söka få hela polisinrättningen förändrad till mera enlighet med andra domstolar, så att hufvudstadens invånare ej längre blifva stående under en från allenastyrelsen utgången inqvisitionsdomstol. Räådhusrätten. Dom. Timmermannen Pettersson som lördagen den 15 september, i berusadt tillstånd, tilldelat byggmästaren Löfgren med en yxhammare ett lindrigt slag på näsan, hvaraf dock blodvite följt, dömdes derför i går, vid rådhusrättens 3:dje afdelning, att för öfvervåld och begagnande af lifsfarligt vapen, undergå 2 månaders fängelse samt för fylleri att plikta 10 rdr rmt eller i brist af tillgång ytterligare undergå I dygns fängelse. Landsorten. Han tog miste om dörr. En rätt behändig rymning egde rum vid Sköfde jernvägsstation förliden onsdag. Godsfåget uppåt kl. 3 e. m. medförde nemligen bland andra goda varor 14 stycken fångar, hvaribland 13 voro destinerade till Karlsborg och en — August Wårdberg från Wårkumla socken i Skaraboros län — till Mariestad för attundergå