Dagens Nyheter – 4 oktober 1866, sida 2

på de knep, som hästhandlarne vanligen begagna sig af. Vi meddela härom följande utdrag: Från den dagen då handlarna (vi tala om dem som hålla hästar till lågt pris) mottaga hästarna, börja de deras uppfostran. De göra de mest lugna djur rädda. Efter ett kort vistande i deras stallar kunna icke hästarne se en menniska nalkas, utan att utföra de lifligaste rörelser; de synas fulla af liflighet. Vi vilja icke beskrifva alla en hästhandlares knep; vi må nämna, att de på svarta hästar färga . håret vid tinningarna, som är hvitt af åldern; att de införa peppar eller ingefära i tarmkronan för att gifva bästen ett lifligare och eldigare utseende och komma honom att bära svansen bättre; att de söka dölja rötsår å strupen, manken och ryggen, med tyglar, bjolar och täcke ;..; att de betjena sig af en halmtapp, satt såsom prydnad, för atwt dölja en falsk svans; att de låta hästen gå i smuts, för att dölja sår och sprickor; att de fylla hofsprickor med vax eller mastix; att de låta sätta en sko med plåt, för att dölja någon sjukdom i kråkan, en sko med höga bakar, för att göra en liten häst större; att de omsorgsfullt betäcka hudlösa ställen med smörja och fastklibbadt hår 0. 8. V. Ofta, genom en uppfriskande diet eller genom en åderlåtning, låter man för någon tid tecknen på gamla lidanden i bröstet upphöra, och man döljer till och med qvickdrag. Om säljaren förer hästen vid grimman, har han isin hand en spetsigkäpp, som han håller nära till djurets hufvud; han skall efter behof sticka honom, för att tvinga honom stegra sig och antaga ett kraftigt och rörligt utseende. Instrumentet skall kanhända icke användas framför köparen. Hästen är inöfvad, det är tillräckligt. Aro djuren okynniga, gifver man dem sprit, döfvande medel, vin eller losta; under inflytande af dessa medel blifva de svåraste hästar milda och fogliga; de visa sig slöa, hafva stela ögon och ett liknöjdt utscende. Ett ofta användt knep är att göra lindriga sår, för att dölja rötsär eller obotliga sjukdomar. Man bör aldrig belasta sig med en sjuk celler sårad häst. Ruinerad den, som köper för att botac, säga med skäl Araberna. Boken, försedd med 21 träsnitt, kostar 1 rdr rmt. Romaner för godt pris. cRomanbladet, hvars första årgång slutade med den 1 oktober, har för det exempellöst billiga priset af 6 rdr innehållet icke mindre än 5 intressanta romaner, hvilka i original utgöra tretio volymer. För de återstående månaderna af detta år har utgifvaren inbjudit till ny prenumeration, under hvilken tid Romanbladet kommer att meddela fortsättning på den började romanen Olivia af förf. till John Halifax och cFamiljen Marsal af Lavergne. Nya prenumeranter, som så önska, erhålla gratis den utkomna 1:sta delen af romanen Olivia. Tacksamhet. För omkring tio år sedan blef en ung man anställd vid härvarande engelska beskickning som attache. Han hyrde rum på Malmskilnadsgatan af ett äldre fruntimmer, som var något kunnig i engelska språket. Efter någon tid insjuknade den unge diplomaten och doktor Minton tillkallades. Kan frun åtaga sig att sköta honom med en moders omtanka och tålamod, frågade han i sitt vanliga kärfva språk. Jag skall försöka, svarade hon. Rätt svaradt. Men pojken får troligen hjerninflammation, blir besvärlig att sköta, och kommer troligen att länge ligga till sängs. Jag vill ej veta af en sjuksköterska som bara sofver för betalningen. Doktor M. var outtröttlig i sina besök hos den sjuke. Han kom ofta sent på aftnarne. Frun är en god menniska, sade doktorn ofta och nickade på sitt egendomliga sätt. Andtligen blef engelsmannen så frisk, att han på doktorns tillstyrkan kunde resa till Nizza. Vid afresan gaf han sin vårdarinna ett vackert guldur. Sedermera erhöll samma fru genom doktor Mintons rekommendation ofta andra utländningar till hyresgäster. För ett par år sedan drabbades samma fru af den olyckan att förlora hela sitt under flera års strängt arbete samlade kapital, några tusen riksdaler, som hon insatt hos en af Stockholms