Dagens Nyheter – 4 oktober 1866, sida 2

männen hvarje morgon plägade församla sig för att uppvakta konungen vid hans lever. Sängen med sina guldbroderade förhängen; hvilka fröken de S:t Cyr egenhändigt förfärdigat omgafs af ett rikt skulpteradt skrank, hvarinom en bönpall af egendomlig konstruktion med lönlådor befann sig och hvarpå Carl den stores krona och spira voro anbragte. Konungavärdighetens ursprungliga insignier; hvilka under revolutionen blifvit förstörda, blefvo af konung Ludvig Philip ersatte med sinnebilder, som hade afseende på hans egen regerings tid. På denna bädd låg konungen. Hans fordom så vackra ansigte var genom sjukdomen vanstäldt af fläckar och snart förvandlades huden till koppsår: Sedan La Martiniere upplyst honom om beskaffenheten af den sjukdom hvaraf han led, hade en verklig förskräckelse bemäktigat sig hans själ och till hvar och en som inträdde i sängkammaren utropade han med klagande stämma: — Jag har smittkopporna! Kansleren, herr de Maupeau, han som på Ludvigs befallning omgestaltade det gamla parlamentet, bugade sig med sitt vanliga allvar; när Ludvig första gången underrättade honom om det ledsamma förhållandet. Detta var en statsangelägenhet. — I sådan händelse; ers majestät, svarade herr de Maupeau; bör hans kunglig höghet Dauphin, oaktadt den varma tillgifvenhet han hyser för ers majestät, förbjudas att inträda i detta rum. Konungens panna mulnade; dessa ord inne