Dagens Nyheter – 25 september 1866, sida 2

En följd af fader Karoolans presterliga kall var att han ofta fick höra märkvärdiga berättelser om begångna synder och huru de blifvit bestraffade genom svåra pröfningar och sorger. Men aldrig hade han mottagit ett tröstlösare meddelande, blandadt med passionerade utbrott af kärlek, samvetsqval och svartsjuka, än det som Lucille Chomont hviskade i hans öra: — Min matmor var oskyldig, sade hon. Den kärlek hon hyste till sin blott alltför lättrogne make, var ren som en engels dröm, var icke ens genom en tanke på synd fläckad. Och jag tyckte mycket om henne för det att hon var så vänlig och god emot mig. Ni må gerna se på mig med förvåning, fortfor hon; jag upprepar dock mina ord. Jag höll af min matmor; äfven då jag tillsammans med hennes oför