Dagens Nyheter – 25 september 1866, sida 2

Riksdagsmannavalet i Eskilstuna Stremgnäs förestår, och vi utbedja oss, att våra läsare i förstnämnde stad låna en stunds uppmärksamhet åt hvad vi hafva att säga derom med anledning af hvad som förekommit i Vskilstuna Allehanda samt hvad vi i bref från begge städerna erfarit. I de val till andra kammaren, som städernas valkretsar hittills förrättat, finner man tills nu en gemensam tanke. Denna tanke är: att rikets väl och det nya statsskickets säkerhet fordra, att i den kammare, som direkt representerar folket, böra finnas de mest frisinnade och oberoende af det förra borgarståndets ledamöter. Omkring 20 af dessa äro återvalda, hvilka offentligt bekänt sig till den sida, som allt från 1834 års riksdag gått i spetsen för landets utveckling — män, hvilka ärft Thore Petres anda, om också icke hela hans kraft och förmåga — män, hvilkas organ det gamla aftonbladet var och hvilka än i dag bibehålla 1830-talets benägenhet för sträng hushållning med folkets penningar, olust att oupphörligt kasta nya summor i en oduglig krigsförvaltnings gap, och fasta vilja att sätta en gräns för embetsmannaväldets förstärkande. För att få sådana representanter har Uddevalla uppoffrat sin egen representant och borgmästare samt tagit ett ombud från det lilla Marstrand; Skara och Mariestad ha afstått från sina kun: niga och äfven will den liberala sidan hörande ombud för att bereda rum åt en med riksdagsärendena ännu mera bevandrad representant från den mindre staden Sköfde; det kan med temlig visshet beräknas att sammalunda skall ske inom en eller två andra valkretsar, hvilka ännu icke gjort sitt val. Det är derigenom att stadsvalkretsarne förfara med denna högsinthet, som det kan vara utsigt att man i andra kammaren skall finna en frisk