Dagens Nyheter – 19 september 1866, sida 3

Lärkan och höken. In sannför dig historia berättad af en dalkarl: I Uggelbo by i Säters socken i Dalarne inträffade en dag i sistlidne maj månad följande ovanliga händelse. Under det att hemmansegaren Jan Hansson och dennes dräng voro sysselsatta med harfning å åkern förnummo de ett ovanligt läte i luften, hvilket vid efterseende befanns härleda sig jande hökar. Sedan den luftiga jagten en stund fortgått slog lärkan som en pil ned på en i närheten af de båda åkermännen stående häst och tog skydd under selkroken på dennes rygg. Den sålunda valda tillflyktsorten lemnade henne emellertid icke den påräknade säkerheten, ty den ene höken följde i hamn och häl efter, och tog, äfven han, plats på selkroken; Härvid flög dock lärkan ned på marken och satte sig vid drängens fötter, samt lät sig af honom villigt tagas. Hastigt förflyttade sig nu höken till en på tre famnars afstånd från drängen stående gödselflake. Härifrån blef höken dock genast bortjagad och försvann snart ur sigte, hvarpå lärkan försattes i frihet. Jublande svingade hon sig upp i luften, men hennes glädje blef ej långvarig. Den nyss förjagade fienden nalkades åter, och snart var jagten efter det undkomna rofvet i full gång. Efter en stunds kretsande, derunder lärkan alltjemt af höken förföljdes, fann hon för godt att åter söka sin gamla fristad. Bemödande sig att uppnå densamma flög hon, med sin förföljare tätt efter sig, i ringar kring hästen, hvarvid de kommo de båda karlarne så nära att dessa med sin piska kunde slå höken på vingarne; dock lyckades det icke att gripa honom. Slutligen satte sig lärkan åter på hästens rygg och lät ånyo taga sig, denna gång af Jan Hansson, samt förblef sittande i handen på sin befriare, utan att denne på något sätt sökte qvarhålla henne ända till dess hon, sålunda buren, blifvit förå ett godt stycke in i en närbelägen småskog;