Dagens Nyheter – 13 september 1866, sida 3

Hos Georg III, om hvilket det blifvit på modet att tala illa, står emellertid England i stor skuld: Han sjelf och följaktligen hans hof voro temligen aktningsvärda, och något sådant kan man verkligen icke, utan att vara partisk, säga om hans närmaste företrädare och de personer, med hvilka de omgåfvo sig. Ehuru förmäld med ett fruntimmer, som ingalunda var behagligt, bevisade han henne verklig äktenskaplig trohet. Drottningen var äfven sjelf mycket dygdig. Ingen dam, hvilkens rykte ej var fullkomligt fläckfritt, fick tillträde vid hennes hof. Till den grad nogräknad var hennes majestät i detta afseende, att hon vägrade mottaga en furstinna, som stod i nära slägtskapsförbindelse med kungafamiljen; derföre att hon ansågs vara någet fri i sina åsigter om det passande. Skämtare skratta; då de tänka sig denna tafla: Georg III och hans gemål ätande middag på tu man hand. De ha orätt. Det var ett verkligen sedligt förhållande mellan dessa makar, och det goda lämpar sig ej väl för åtlöje. Detta kungliga par må alltid blifva aktadt af en och hvar, om också ingen kan omfatta detsamma med kärlek och beundran. Läsare, vi hafva icke afvikit från vårt ämne; vi hafva endast tillåtit oss en parenthes, måhända något för lång — vi medgifva det. Ludvig XV:s regering mnalkades sitt slut. Under flera år hade han varit en slaf af fru du Barry, hvilkens inflytande på den gamle vällustingen var ofantligt stort. Han gjorde visserligen rätt ofta försök att frigöra sig från