ligheten för sin verksamhet; ståndets ära (som skälmarne tillhörde) fordrade ett sådant erkännande; ty om han än banat vägen till evigheten för många a deras goda vänner så hade han alltid gjort det på ett kärleksfullt och verkligt humant sätt. Såsom tecken på sim erkänsla öfverlemnade deputationen en af drifvit silfver konstrikt srbetad galge. Hr Fitz, som i början blef häpen öfver det oväntade besöket genom fönstret, besvarade deras tal på ett värdigt sätt, taekade dem för detta deras uttryck af aktning och erkänsla, samt beklagade att ban i anseende till den sena timman icke kunde taga emot dem på ett passande sätt, men räckte i stället sin hand åt hvar och en serskildt; och sedan nya artigheter blifvit vexlade, aflägsnade sig gästerna samma väg som de kommit trots alla protester af hr Fitz, som ville släppa ut dem genom dörren. Knappt hade detta skKett, förrän hushållerskan Sara Klimport andlös rusade in i sin herres sängkammare och darrande af ångest och förskräckelse framstammade följande rapport: Ungefär tio karlar hade inträngt i matsalen, anbefallt tjenstfolket tystnad, bundit de motsträtviga och derpå sammanrafsat allt silfver, som gästerna begagnat vid bordet och som var till största delen lånadt, bägare, fat, kristaller de dyrbaraste presenterna, ända till bödelns tjenstereliker. Huset var formligen utplundradt; förlusten uppgick till flera tusen pund, och hur hr Fitz skulle godtgöra den som lånat honom silfver, fick han se sig om. Hr Fritz blickade förtviflad på silfvergalgen, hans vänners hedersgåfva, uppgaf ett rop af raseri och rusade ut för att öfvertyga sig huruvida fru Klimport talat sanning. Fru Klimport, som hela sitt lif varit stor vän af sanningen, hade icke heller nu sagt för mycket; — lönen för ett tjugufemårigt mödosamt arbete och mera än detta, hade på ett slugt beräknadt sätt fallit i skälmarnes händer, och ingenting hade lemnats öfrigt åt honom mer änsymbol en af hans embete, silfvergalgen: Visserligen blefvo gerningsmännen ertappade,; men skraprättarens hela egendom och det lånade silfret voro oåterkalleliga förlorade. Uttydning på charaden i n:o 516: Mariefred. ——— 2 2! 2 sassummama———— TORG OLD — XL V