Dagens Nyheter – 13 september 1866, sida 3

Fvarjehanda Nyheter. Ett sällsamt jubileum. Den industriela staden Bristol var under första dagarne af juni månad vitne till en lika sällsam som lysande fest, hvari alla klasser af befolkningen, af alla åldrar och kön, deltogo. Skarprättaren James Fitz, en hedervärd, korpulent herre, och derjemte en man med stort anseende, en skräck för alla bofvar, som han på den verldsliga maktens befallning sedan 25 år tillbaka med prisvärd skicklighet befordrat till en bättre verld, firade sitt 25:te tjenstejubileum. Dagen börjades dermed att herr James Fitz vid soluppgången hängde mörderskan Clara Gagot, som förgifvit sin man och sin dotter. En oändlig menniskomassa bevistade detta sorgliga skådespel, hvarvid herr James Fitz åter visade sig vara en mästare i sitt yrke. Ett skallande hurrarop af den gapande hopen belönade hans skicklighet, då han efter förrättadt värf och i känslan af en uppfylld pligt under vanlig eskort aflägsnade sig från afrättsplatsen iklädd sin röda uniform. Hela Bristols rika och bildade verld hade på aftonen samma dag stämt möte på Fitz Hall den gråhårige riddarens af repet retande landtställe, för att lyckönska honom och dricka hans skål; der höllos långa och varma tal, från alla delar af riket ingingo pr telegraf helsningar och adresser. Korteligen hr Fitz hade på denna sin hedersdag att glädja sig åt så mycken ära och så många utmärkelser, att han vid nattens inbrott kunde vara nöjd med den förflutna dagen. Men man skall icke prisa dagen förr än den är slut. Natten var mörk och regnig. Hr Fitz, som var trött af dagens mödor och derjemte nedtryckt af den ära som hopats öfver honom, ville begifva sig till ro, då han vid inträdet i sin sängkammare förskräcktes af ett hemskt buller. Genom det halföppnade fönstret, som vette åt en lummig trädgård, inkommo medelst en stege några handfasta karlar med vilda miner, och hvilka hr Fitz med öfvad blick genast igenkände såsom några af dessa foglar, hvarpå äfven Bristol har god tillgång. Hr Fitzs gäster, sex till antalet, hade en ordförande, som på äkta engelskt parlamentariskt sätt höll till honom ungefär följande tal: De hade kommit nattetid för att hembära sin hyllning åt den erfarne och bepröfvade skarprättaren, emedan dagens dyrbara timmar varit upptagna af andra gäster, emedan de vidare icke räknade sig till någon lagligen erkänd korporation, och slutligen emedan deras vedersakare envist hindrade dem från att uttrycka sina sympatetiska känslor och gifva uttryck åt sina lojala tänkesätt. Hr Fitz hade gjort sig högt förtjent af mensk