Dagens Nyheter – 13 september 1866, sida 3

Hvad beträffar olämpligheten, är ju det en erkänd sanning, att embetsmän ej böra väljas till riksdagsmän; ty huru stor deras redbarhet är må vara, kunna tillfällen uppstå, då den egna fördelen ställes i första rummet och folkets först : det andra. Denna omständighet, tycka vi, borde vara nog att förmå hvarje embetsman, som erhöll ett dyl:kt förtroende, att afsäga sig detsamma, då elektorerna hafva nog liten grannlagenhet att cinleda dem i frestelsew. Dessutom, hvad serskildt detta fall angår, framträder olämpligheten så myc: ket bjertare, som hr BR. varit alldeles för kort tid bosatt i denna ort för att känna dess behof — dertill fordras i sanning längre tid än ett år! Att icke något allmänt förberedande samman träde mellan elektorerna egde rum, härrörde, som vi nu inse, af slug beräkning å ena sidan och omisstänksamt förtroende å den andra. Distrikte är mycket långt, omkring 8 mil, så att få af elek torerna voro bekanta med hvarandra. I Risinge stora socken hade, besynnerligt nog, ingen sjelf. ständig elektor blifvit utsedd, utan endast sådana som äro mer eller mindre beroende af egaren till Finspong, såsom mjölnaren, rättaren och skollära: ren vid Fingspongs bruk. Elektorerna voro 31 och af dem voro 12 för hr Reutercrona. Dessa hade er sammankomst före valet och der afgjordes att fyra som kunde befallas skulle rösta ätven på R. Häradshöfding R. fick äfven 16 röster, då hemmansegaren Olsson i Ingesgärde, en man som känner orten till punkt och pricka, och som genom redbarhet och öfriga framstående egenskaper tillvunnit sig dess fulla förtroende, endast erhöll 13 röster — 2 röster föllo på andra personer. Detta hr R:s val är således tillkommet endast genom ett fåtals — ett litet kotteris beslut och ingalunda en yttring af folkviljan, hvilken sednare är den enda makt, som gifver ett sådant val något värde och gör riksdagsmannaskapet till ett verkligt förtroendeembete. Plektorer från Finsponga län.