Charad. En stafvelse mitt första är, Som ingen mening innebär, Så är jemväl mitt andra. Tillsammans bilda dessa två Ett namn, som man plär höra få Hvarthelst man än må vandra. Mitt tredje är en bokstaf blott, Som har ett aflångt öga fått Och ljuder lång och ensam. Man om mitt fjerde Gud må be; Det är en stor välsignelse, För land och folk gemensam. Mitt hela i en krans af grönt Har fått ett läge friskt och skönt