Dagens Nyheter – 12 september 1866, sida 3

RA OR Sn ATT RJ Hvarjehanda Nyhet r, En fallen storhet. Ett bref från Rom till tidningen Nord innehåller: Det är änvu ieke bekant i hvilket land f. d. konungen och drottningen af Neapel tänka bosätta sig, sedan de franska trupperna aftågat. Att det ej bliri Frankrike är nästan säkert. Konung Frans, afböjde straxt efter sitt fall, Kejsar Napoleons gästfrihet, och de händelser, som sedan egt rum samt den hjelp Frankrike lemnat till åstadkommande af Italiens enhet, hafva gjort det ännu mera beslut. FT. d. Konungens af Neapel och hans gemåls hela årsinkomst uppgår endast till 150,000 franes. Pen siste hofdvergen. Thorsdagen den 2 aug. afled i Baden vid Wien herr Mathias Gullja, kassör vid Josefsbad, bekant såsom den siste kejserliga hofdvergen. Han var född i Istrien 1814. Hans i öfrigt fullkomligt väl proportionerade kropp höll 2 fot 10 tum i längd. Ar 1833 visades han för första gången i sin nationaldrägt i Wien och väckte mycket uppseende. Han talade flytande illyriska, italienska, kroatiska samt tyska, spelade viol, blåste skickligt på sitt nationalinstrument (ett slags dubbelpipa), och var derjemte skicklig biljardspelare, tecknare, ryttare och skytt. Han gjorde resor i England och Frankrike, uppehöll sig längre tid i Paris, der han gaf talrikt besökta baler i Cafe de la terrasse. Vid 40 års ålder återvände han till Wien ocn erhöll många gunstbevis från hofvets sida, bodde på Laxenburg och blef vanligen vid taffeln presenterad för fremmandehöga gäster. Kejsar Ferdinand gjorde honom till taffeltäckare: och såsom sådan åtnjöt han pension till sin lefnads slut. Gullja hade en godmodig och älskvärd -karakter, och lekte gerna med små bärn, som trots hans polisonger och mustacher ansågo honom som sin lekkamrat. Han efterlemnar enka och fyra storvuxna välskapade barn. Hans sjukdom räckte endast 12 timmar och han dog efter förtärandet af 24 stycken sviskonbullar, som hans lilla mage förmodligen icke kunde smälta. Amfibiska hoteller. Engelska Tidningen Daily News innehåller följande uppgifter om ett nybildadt bolag, hvilket med afseende fästadt på de dyra hyrorna i Paris under tiden för nästa års exposition, har fått ideen att bygga flytande hoteller, hvilka framdrifvas af ångmaskiner, och skulle innehålla boningsrum för 1500 personer, samt dessutom salonger, rökrum, balsal, biljardsal och biblioteksrum. Några af dessa hoteller skulle dessutom innehålla lokaler, passande för gudstjensts förrättande samt desslikes en teater. Dessa flytande hoteller skulle föra Engelsmännen till Paris, samt sedermera under expositionstiden tjena dem till bostäder. De skulle enligt planen läggas för ankar längs kajen vid Place de la Concorde, midt in i sjelfva staden, der de hade i sitt omedelbara graunskap Marsfältet, Tuilerierna, Luxembourg Palais Royal, Franska akademien o. s. v.