Dagens Nyheter – 12 september 1866, sida 2

rektören som kåren. fer konserten afbrändes ett stort fyrverkeri, som 1 allmänhet gick väl och . hade många vackra pjeser: Både orkester-estraden och staketet mot Drottninggaian voro väl upplysta: Reni-Zouwg.Zouwg araberna uppträdde i går afton första gången i Berns. salong för fullt hus och deras prestationer mottogos med lifligt och högljudt bifall. Isynnerhet tycktes den tredje afdelningen, der flera af sällskapets medlemmar visade en verkligen öfverraskande vighet och en ovanlig förmåga att hoppa öfver betydliga hinder, slå an på åskådarne, hvilka också uttryckte sin belåtenhet med starka bravorop och applåder. Smånyheter. åter stadsbudsföreningen. Det tyckes vara temligen klent med sämjan inom denna kår. För icke länge sedan blef, som man torde erinra sig, hela kåren stämd af ett afskedadt stadsbud; andra gången stadsbudsföreningen fästade u,pmärksamheten på sig, var då föreningens kontor uppbröts och dess kassa bortstals. Efter denna ruptur företogo sig några ledamöter att afskeda föreningens hokhållare och taga kontoret i sin helhet under sin uppsigt och vård. Denna sjelftagna myndighet gick de sex styrelseledamöternas ära för nära hvilka undertecknat hyreskontraktet och ansvara för såväl hyrans betalning som uppfyllandet af öfrisa kontraktsenliga förbindelser, hvadan de i går afton funno för godt att försegla dörren till kontoret och dessutom förse den med två lås. Den sjelftagna styrelsen fann icke dessa åtgärder i sin smak, tog bort förseglingen och började bryta upp dörren. Uppträdet föranledde naturligtvis en stor folksamling och oväsendet hade sannolikt antagit en ännu bullersammare karakter, om ej mellankommande personer lyckats mäkla fred åtminstone för tillfället. Slagsmål. I söndags afton roade sig en hop jernvägsarbetare att ställa till gräl och slagsmål på Rörstrandsgatan, Kammakaregatan och slutligen Lundtmakaregatan. Denna gång slogos de dock hufvudsakligen sins emellan. Alla voro naturligtvis rusiga, och följaktligen var det likgiltigt om det var vän eller ovän som fick stryk. En af kämparne blef så illa slagen på en krog vid Lundtmakaregatan, att han måste nära sanslös hemföras. Två af våldsverkarne blefvo häktade. — Vid 11-tiden i går förm. tilldrog sig på gården till huset AZ 62 Norrlandsgatan, der krog och kägelbana finnes och der slagsmål icke lära höra till sällsyntheterna, att en halffull person, klädd som murare, inkom i afsigt a:t slå kägglor, men blef sjelf slagen ganska illa. Han fick af ett skarpt tiihygge sin näsa svårt sårad och derefter blef han ganska omildt utförd på gatan, der han förgäfves sökte efter någon, som kunde askaffa honom uppsättelse. En skräddare räddare. En timmerman vid namn Johansson hade i förrgår bjudit sin fästmö på en liten båtförd utåt saltsjösidan. Att himlen såg mörk och hotande ut var visst icke något hinder för färden, ty kärleken är, som vi veta, blind, och choppas all ting, således äfven på solsken i dessa dagar. Johansson hyrde sig en liten snipa, åt hvilkens späda bräckliga plankor, de båda älskande öfverlemnade sina lif och sin kärlek. Allt gick bra och dagen försvann som en kort sekund. Regnet föll visserligen stridt och afkylande, men för älskande hjertan är till och med ett dagsregn lika ofta en småsak, som ett knappnålsstygn kan blifva ett dödande sår. Denna likgiltighet för himlens utgjutelse straffades dock af det hämnande ödet. När de skulle landa i granskapet af badhuset i stadsgården släppte J. årorna och ämnade sig fram i fören af snipan för att taga fast, men då var olyckan framme, båten kantrade och båda föllo i. Johansson var så pass simkunnig att han med nöd kunde kafva sig fram till kajen, men hans fästmö, främmande i den konsten, kunde i det läge hon var endast skrika och sjunka. : Lyckligtvis passerade en behjertad man, skräddaregesällen Hellman, stället i samma ögonblick olyckan hände, och han kastade sig hufvudstupa i vattnet och lyckades berga fästmön undan de falska böljornas kalla famntag. , Slagsmål. I lördagsafton vid 9-tiden blefvo grindStängarne vid Djurgården, Hedin och Jonsson, öfverfallna och temligen hårdhåndt behandlade af 5 st. artillerister, dervid n:o 94 Berlin vid 6:te batteriet var den verksammaste. Sedan likväl grindstängaren Hedin, efter att tre resor ha fallit, lyckats stå upp igen och genom en lika hastig som djerf manöver eröfrat Berlins mössa, började Berlins kamrater, för undvikande af större förluster, som den svekfulla krigslyckan möjligen kunde tillskynda dem, att visa böjelse för afslutande af cen evig fred de stridande makterna emellan. Berlin, föraktande faran, ville ej höra på det örat, utan fortsatte den vilda leken, åta lla sidor utdelandej puffar och stötar. Emellertid kom folk tillstädes och sannolikt fruktande bjelptrupper åt motpartiet, skyndade de stridslystna martissönerna att draga sig tillbaka — i spridd ordning. Man bade dock igenkänt Berlin och anmälde saken dagen derpå till vederbörande befäl.