Dagens Nyheter – 12 september 1866, sida 2

en dag göra det. Jag undrar ej på, om ni vill försvara honom; ty det är naturligt: Tan har ätten ONeils blod i sina ådror, är son till er broder och bar blifvit uppfostrad på Burna Castle. Baroneten var så djupt bedröfvad öfver den vackra och älskliga flickans död, att han icke gaf akt på det bittra i hennes mosters ord. Ellen hade alltid varit en stor favorit hos den hederlige Patrick. — Om Redmond handlat ovärdigt, utropade deune, förskjuter jag honom!..: Må han då aldrig mera visa sig för mina ögonl!.:. Men det är icke möjligt. Han älskade sin maka så högt, så innerligt! Om han blifvit bedragen, beklagar jag honom. — Utan tvifvel, yttrade Tabitha i något tvär ton. Katty kom nu in i salongen med barnet på sina armar. Fröken tog den lille gossen ifrån henne, och efter att ha kysst honom ömt, höll hon honom framför baroneten, som länge och noga betraktade honom. Efter en stund utbrast han: — Gossen — jag förmodar det är en gosse — har på min heder en viss likhet med min brorson. Katty och Murlough Houses egarinna upp: repade orden en viss i en ton af stark förtrytelse. — Nåja, fortfor den gamle herrn; jag tror nästan, att han är mycket lik min brorson. Han har hans ögon; Jag behöfver väl ej särskildt nämna för er, fröken Macnamara; att alla som heta ONeil ha högst egendomliga ögon; som lätt skiljas från andra menniskors; så; mins