Bref från Norrköping. (Till Dagens Nyheter.) Den 5 september. Som en äkta patriot och fosterländskt sinnad medborgare egnar och anstår, har jag i egenskap af skarpskytt varit med och uppvaktat konungen vid dess ankomst hit i dag med bantåget kl. half 12. Alla fyra kompanierna paraderade vid den rymliga bangården, der några tusen menniskor infunnit sig för att få se kungen. Att allesamman fingo den nåden är dock föga troligt, enär majestätet ej stannade, utan genast i vagn begaf sig till ångfartyget Blixten, som på förhand utstyrt sig i högtidsdrägt af vimplar och flaggor för att värdigt emottaga den höge resanden. Vid bangården mottogs H. M. af stadsfullmäktige magistraten och polisstyrelsen samt ett antal hög tidsklädda fruntimmer. Af det härvarande arabiska sällskapet hade äfven ett par personer infunnit sig för att uppvakta kungen. Skarpskytteföreningens musikkår spelade en festmarsch vid färden från bangården och en annan, då ångbåten lade ut från land. Alla båtar i hamnen voro prydda med flaggor och vimplar samt uppfyllda med så många menniskor, som kunde rymmas om bord. Nåera festanordningar voro ej gjorda, emedan H. M. lärer undanbedt sig alla sådane. Icke ens någon kanonsalut blef utaf, blott fem skott aflossades, hvilken sparsamhet man mycket förundrat sig öfver. Koleran, hvilken man länge varit beredd på, har utbrutit och redan antagit en allvarsam karakter, och injagat förskräckelse i sinnena: ett det värsta onda, läkarne hafva att kämpa emot. Barn och unga personer dö mest. Jag var hos en bekant