Dagens Nyheter – 6 september 1866, sida 1

nes muGGll ve Aall. Aftonbladet förklarade sig i tisdags afton, oaktadt det principielt ogillar landshöfdingars inväljande i kamrarne, mycket belåtet med att öfverståthållaren frih. Bildt blifvit af stadsfullmäktige insatt i första kammaren, och det hade icke någon anmärkning att göra vid det besynnerliga förhållandet att det funnits dere stadsfullmäktige som ansett sig böra rösta på frih. Bildt än på exellensen De Geer; — Aftonbladets sympatier för den förre förklaras dermed att afriherre Bildts åsigter i flera vigtiga samhällsfrågor öfverensstämma med dem vi (Aftonbladet) förfäkta och asärskildt på handelslagstiftningens område. Mäånne icke det hade bordt för fullständighotens skull uppgifvas att frih. Bildt äfven delar Aftonbladets skandinaviska äsigter, äfvensom att å andra sidan hr friherren var ledamot i den komite; som var upphof till förslaget om konskriptionens införande? Vår ärade kollega; med hvilken vi någon gång äro af olika tanka, rekommenderar också hr Schartau, bland annat med uttryckande af den förtröstan att han under den tid han varit aflägsnad från det politiska lifvet har mindre än man måhända förmodar aflägsnat sig från de grundsatser han hyllade i sin tidigare mannaålder, adå han kämpade vid Thore Fetreös sida i det pånyttfödda borgareståndet,. Det vore alldeles förträffligt om hr Schartau komme att uppträda i Thore Petres anda; men för det första skulle det icke ba skadat att före valet veta litet bestämdare af hr Schartau sjelf om så skulle komma att ske, och för det andra, så stod väl icke hr Schartau precis vid Thore Petres sida vid den märkvärdiga 1840 års riksdag, hvilket Aftonbladets redaktion lärer finna om den behagar gå tillbaka till sina egna årgångar från den tiden, om hvilken det icke kan begäras att den nuvarande redaktionen skall kunna hafva dess händelser i minnet. — Vi skulle tro att hr Schartau så litet stod vid Petrös sida, att han i fråga om sjelfva det då till grundlagsenlig hvila lagda representationsförslaget voterade emot Petre, ehuruväl han i statsregleringsfrågor merändels röstade med honom. Ingenting skall emellertid blifva angenämare än om hr Schartau ville i första kammaren ställa sig på den möjligen blifvande liberala sidan; men, som sagdt, huru härmed kan komma att gå borde man ha vetat innan man valde honom. Vår ärade kollega finner det aganska förklarligt att stadsfullmäktige, på samma gång som de valde tre riksdagsmän af bestämdt liberal förg), ansågo sig böra bereda plats i första kammaren äfven åt en i viss mån konservativ repsesentant, Detta ha vi hört förefalla andra icke lika förklarligt, ty det borde väl vara så, att en liberal valförsamling skall välja liberala ombud och en konservativ valförsamling välja konservativa ombud. Det är den naturligaste vägen, och den som följes i andra konstitutionela stater, liksom i det enskilda lifvet, att man utser till att vårda ens angelägenheter sådana män som hysa lika åsigter och intressen med en sjelf, men icke sådana som vilja fäkta för en motparts åsigter och intressen. Det har t. ex. svårligen förnummits något exempel på att whigpartiet i England (eller de liberala) hafva röstat på Tory-kandidater (eller konservativa). Alldeles säkert är åtminstone att det konservativa partiet icke skänker bort en Man ser häraf att frih. Bildt, som förut i många år förklarats höra till cjunkerpartiet,, hvilket, ehvad förtjenster det i vissa fall må egt, dock icke har ansetts liberalt, annat än i anslagsväg, numera af Mtopbladet räknas för cbestämdt liberal.