Dagens Nyheter – 6 september 1866, sida 1

hemta icke allenast herr Cassiday och hans son; utan äfven denne sednares blinda mormoder till slottet. — Kom ibåg sade Katty, då Mike skulle begifva sig åstad, att ni icke får nämna ett ord om mig. — Jag ekail i fråga om er vara stum som den aborre jag åt i morgse till frukost. — Eller berätta att ni sett mig: — Nej, jag skall inbilla mig sjelf att ert uppträdande varit blott en dröm. — Såvida icke min mor skulle vara ledsen och opasslig, tillade Katty tankfull, då kan ni gerna glädja henne genom att omtala, att det kommit underrättelser från mig. — Det lärer bli svårt för mig att hålla sanna förhållandet hemligt för henne, om kon blott får den ringaste aning derom. Har jag sagdt a, är jag rädd att jag också måste säga b. Näst hennes nåd och vördig pastorn är er mor bestämdt den klokaste och mest skarpsinniga person i hela socken. Men jag skall göra det bästa för att ni må bli nöjd med mig. Då budbäraren kom till Phelim Cassidays stuga, fann han den värde mannen nästan autorma sig för den lille sonens skull, eom gjorde allt hvad tokigt var, om han blott en enda minut lemnade honom ur sigte. Läthan honom krypa på golfvet en stund styrde han alltid sin kosa till grisarne, som lågo på ett halmläger i ett körn af rummet. Phelim hade aldrig vistats vid universitetet och studerat zoologi, men så mycket visste han att grisar ha naturliga anlag för att bitas, hvadan han icke vågade ett ögonblick lemna sin arfvinge i deras sällskap. Som olyckan gjorde att hans svärmoder, fru