Dagens Nyheter – 5 september 1866, sida 1

Phadrig, hennes slägtinge på mödernet, blifvit kränkt. Allt hvad den förtörnade fröken lyckades aftvinga sin skyddsling var ett löfte att försöka lyda henne, hvilket löfte, såsom händelsen med dylika förbindelser vanligen är, hade till följd att Redmond nu mer än någonsin sysselsatte hennes tankar, och att hon slutligen; en vecka sedan hennes myndighetsålder inträdt, gifte sig med föremålet för sin kärlek. Den andryga Tabitha vägrade ej allenast att bevista bröllopet utan ville ej ens se bruden, innan det nygifta paret lemnade Frankrike. Hon förklarade sig vara den djupast kränkta varelse på hela jordens rund och tillsade att man i hennes närvaro ej finge ens framhviska Redmonds och hans unga makas namn. Och likväl älskade hon varmt sin aflidna systers dotter, som genom att före sitt tjugufemte år ingå i äktenskap utan hennes samtycke, i enlighet med fadrens, öfverste St. Clairs vilja förlorat hela den förmögenhet han efterlemnat med undantag af en lifstidsränta. Största delen al arfvet skulle tillfalla hennes barn. Vid denna testamentariska disposition fästade både Ellen och heones man föga afseende, ty de hade nog rikedom uti ungdomens kärlek, dess gyllene drömmar, dess öms2sidiga förtroende och glada tillit till framtiden. Huru allt detta förverkligades, hafva våra läsare redan sett. Det var naturligt att Katty fick dela sin fostersysters onåd och blef strängeligen förbjuden att besöka Murlough House. Lik de flesta personer som ej vant sig att stäfja sin vrede,