Dagens Nyheter – 30 augusti 1866, sida 3

Hvarj handa Nyheter. En lurad värfvare. För någon tid sedan en afton kom en gardeskorporal, uppsträckt i uniform, in på en restauration. Han ser sig om i rummet, hvarest flera gäster voro inne förut. Bland dessa befann sig äfven en ung reslig man med utmärkt vackert martialiskt utseende — och skräddare till yrket. Då korporalen fick ögonen på den unge mannen, kunde han icke mer få dem ifrån hozom. Han ger sig genast i samspråk med den unge mannen och hans sällskap, tar sig en stol, slår sig ned vid samma bord dch frågar — med en värfvares blygsamhet — om herrarne behagade dricka ett glas punsch i sällskap med honom? hvartill han erhåller jakande svar. Punsch reqvirerades, man bjöd ömsesidigt, man drack och allt gick muntert och gladt till, ty herrarne blefvo temligen upprymda — som det tycktes äfven skräddaren. Nu ansåg värfvaren tiden vara inne att säga ut sitt egentliga ärende. Han berömde den unge skräddarens fördelaktiga utseende, huru han tycktes vara skapad till militär o. s. v. Derefter kom han fram med värfningsanbudet och prisade den lycka och framgång som väntade skräddaren vid regementet. Om ett år, sade han, är herrn korporal, om två år sergeant och om tre år är herm bestämdt favjunkare, det ansvarar jag för. När herm sedan har varit fanjunkare några år och möjliztvis ledsnat på krigaryrket, så tar herrn afsked från regementet, sätter sig i ro, och blir — poliskommissarie. Så gifter herrn sig med en ung rik flicka! Jag frågar om man kan ha en trefligare och lyckligare framtid för sig!? — Skräddaren tycktes blifva lifvad för saken, gick in på värfningsanbudet och erhöll 3 rdr i förskott pä värfningspenningarne. Han skulle sedan följa med till kasernen för att erhålla testen. Nu vlef det ytterligare drickande utaf. Skräddaren bjöd alla som befunno sig i rummet, så länge det fanns ew öre qvar af de 3 riksdalrarne. Nu fann värfvaren tiden vara inne, då de berde följas åt ned till kasernen. aKom nu sade han, avi få lof att skynda oss om vi ska träffa fanjunkaren. Skräddaren, som setat under hela tiden; reser nu på sig, sägande: avänta litet — jag får lof att ha reda på min krycka först Det befanns då att mannen var så låghalt ati han omöjligt kunde hjelpa sig fram utan krycka. Värfvaren, som blef båge flat och förargad, lomade af, utan att säga ett enda ord, beledsagad af skratt och hurrarop. Dett barn som tvingar sig till dop. En gammal kyrkoherde O. i staden S. fick en dag besök af en stackars tjensteflicka som hade ett litet nyfödt barn med sig, hvilket hon bad gudsmannen vara god och döpa: Pre