Dagens Nyheter – 29 augusti 1866, sida 1

Fängelsebyggnaden var uppförd i ändan af byn. Till formen var den åtikantig. En tjock vägg afdelade densamma i två lika stora rum, hvilka stodo i samband med hvarandra genom en dörr. I det inre rummet fanns intet fönster, utan luft och ljus insläpptes deri genom en med galler försedd halfeirkelformig öppning ofvanför dörren: Hvad denna stistnämnde beträffar, var den väl tillstängd förmedelst tvenne väldiga jernbommar som sutto så lågt att icke fången kunde lyfta af dem, om han sträckte ut armen genom den nyssomtalade öppningen. Ingen eldstad fanns derinne och af möbler endast det aldra nödtorftigaste. Det yttre rummet var vida beqvämare inredt. I ett hörn stod en spisel, och på hvar sin sida om denna hade ett par stolar sin plats. På en af väggarne var ett fönster, med flit anbragt något högre upp, på det att ej en och bvar som gick förbi skulle kunna kasta nyfikna blickar ditin. En tung lampa, som hängde i taket, tjenade att upplysa kammaren, sedan mörkret inträdt. Det var den sednast beskrifna afdelningen af Plaxteds fängelsebyggnad, som upptogs af Jakob Bumps, poliskonstapeln. Han var icke litet vigtig, den Jakob Bumps. Ej nog med att han fullgjorde de åligganden, som tillhöra en poliskonstapel, han hade äfven samma befattning i Plaxted, som stadstjenare och exekutionsbetjenter sköta i städerna. Också visste han sjelf, huru betydande han var, samt gjorde allt sitt till för att värdigt representera den makt han hade i siua händer. Naturen hade i ett afseende varit särdeles