Dagens Nyheter – 29 augusti 1866, sida 1

Angående hr W. F. Dalmans politiska verksamhet. Uti Dagbladet för i går lästes en förklaring af hr W. F. Dalman medanledning af de anmärkningar Dagens Nyheter gjort öfver den förslagslista till ledamöter af andra kammaren, som varit synlig i samma tidning och hvarpå äfven hr D. var uppförd. Hr D. åberopar, till bevis på den verksamhet han utvecklat för framåtskridandets sak; att han redan för mnågra och 30 år sedan i tidskriften Mimer framhållit nödvändigheten af en representationsreform, och nu sednast utgifvit små brochyrer till försvar för det sednaste representationsförslaget. Deremot erkänner hr Dalman att han aldrig kunnat gilla det s. k. Övrebroförslaget, som var för radikalt för honom och som enligt hans åsigt skulle ha blifvit vådligt för fäderneslandet. Vår mening har ingalunda varit att ställa hr Dalman i bredd med de konservativa, ehuru han ofrivilligt ibland, när det gällt vigtiga politiska frågor, råkat bistå dem. Det är endast denna sistnämnda olyckliga omständighet vi påpekat, såsom liggande emot hr Dalmans utväljande till riksdagsman. Det vore otacksamt att glömma eller neka, att hr Dalman i många andra fall, serskildt 7 lagväsendet, troget och nitiskt tjenat framåtskridandets sak och tillhört den liberala sidan. Emellertid är allting relativt, och det kan vara skäl att fästa hr Dalmans och andras uppmärksamhet på att hr Dalmans verksamhet i afseende på representationsfrågan serskildt rättfärdigar D. N:s förra omdöme, i trots af hvad han nu invänder. Först och främst kan väl hr Dalman ej neka, att han under sitt förordande af årliga riksdagar, med bibehållande af de gamla ståndsformerna, satte sig emot yrkandet på en genomgripande representationsreform: Var ej detta förfarande grått, eller hvad skall det kallas? Vidare bör observeras, att då hr Dalman år 1848 inom reformsällskapet inträdde bland de beryktade reservanterna, — af hvilka flere sedermera ångrat sig — så var reservanternas demonstration icke riktad mot ÖOrebroförslaget, utan emot de derifrån något skiljaktiga grunder, om hvilka reformsällskapets pluralitet, och bland dessa äfven herrar Anckarsvärd och Richert, hade öfverenskommit, ehuru desse herrar, sedan det kungliga förslaget var afgifvet, yttrade att de icke ville taga på sitt samvete att hafva af