Dagens Nyheter – 29 augusti 1866, sida 1

RR KANN SSINARS NT NEAR ATS MINE AY SISRILE ARENA IEA ATLANTA slagit detsamma. Hade ej reformens motståndare samlat kurage genom det affall som reservationen åstadkom från majoriteten af reformvännerna, så är det troligt — nästan säkert — att man redan 10 år förr kunnat hafva en representationsreform på mycket snkel grund, och hr Dalman kan ej gerna mer än någon annan vara okunnig om, att reservationen hade varit i säck innan den kom i påse, d. v. s. tillkom med kung Öscars goda minne och under hans auspicier, för att hämma rcformrörelsen. Lika kändt är, att det kungliga representationsförslaget med sitt såkallade astrecka och sin röstberäkning efter förmögenhet vid val af elektorer till andra kammaren förkastades derföre att det var grått, om än konung Oscars egen obenägenhet för detsamma i afgörandets stund härledde sig deraf, att han kanhända tyckte att det ändå var för mycket demokratiskt, och reaktionens återvunna öfvermakt i hela Europa år 1852 gjorde att han dåmera ansåg någon reform alls öfverflödig. Således, utan att förneka hr Dalmans upplysning och rättsinthet samt att han i många hänseenden nitälskat och arbetat för det allmänna bästa, kan det svårligen oD. i vissa vigtiga ögonblick st ridas, att hr ällt sig sjelf i samma kategori härstädes, som de såkallade Adullamiterre i det sednaste engelska parlamentet intogo med afseende på reformen der. De påstodo sig också vara reformvänner, men gjorde allt hvad de kunde att bekämpa regeringens reformprogram derföre att de betraktade det såsom ett cÖrebroförslage om det tillåtes begagna en så sjelfsväldig benämning. Utom den förklaring af hr W. F. Dalman som vi härofvan bemött innehöll Dagbladet i går äfven ett försök att vederlägga vårt förmenande, att Dagblad2t i allmänhet visat sig svagt för byråkratien, rikedomen och polisen, hvilket allt torde hos de fleste valmän minska förtroendet till Dagbladets förslag å riksdagsmannakandidater. Till den kraft och verkan det på allmänhetens bättre tanka om Dagbladet möjligen hafva kan, erkänna vi att Dagbladet har lyckats uppleta i sina 40 årgångar ett litet stycke, skrifvet kort efter februarirevolutionen 1848 och under derpå följande allmänna politiska duktighet, i hvilket stycke Dagbladet talar för jemnlikhet och för de lägre folkklasserna. Äfven erfara vi af Dagbladets gårdagsartikel att det icke förnekar, utan tvärtom temligen tydligt bekräftar vårt påstående, att bladet nästan aldrig gjort några anmärkningar mot polisen. Vidare skola vi i dag ej inlåta oss på Dagbladets försök att framställa sig som en sjelfständig och frisinnad tidning. Det torde vara nog med en polemisk artikel om dagen, fastän Dagbladet nu helt oförmodadt kommit så i farten med politik, att det består sig två.