Dagens Nyheter – 24 augusti 1866, sida 1

Den offentliga kandidaturen. En valman uppmanade förliden måndag i detta blad framstående personer inom Stockholm att inbjuda de här valberättigade till ett möte, der det kunde blifva tillfälle att föreslå personer till riksdagsmannakallet, och derifrån uppmaning kunde utgå till de sålunda kallade att förklara, om de ville antaga kanditaturen och att tillkännagifva sina åsigter rörande vigtigare samhällsangelägenheter. Aftonbladet först, Dagbladet sedan ansågo det ogörligt att hålla ett offentligt möte med valmännen, i brist af nog stor lokal. Skälet torde icke vara fullgiltigt. Vid det första mötet angående skarpskyttesaken voro 1500, om icke 2000 personer samlade å nedre Börssalen. Ar det att vänta att flere skulle infinna sig till en öfverläggning om riksdagsmannaval? — Till skarpskyttemötet kunde hela Stockholms manliga och fullvuxna befolkning komma; till det nu ifrågasatta mötet finnas ej mer än omkring 7,000 berättigade. Det skulle på visst sätt vara glädjande om alla infunne sig, men då man sett att kretsmötena icke varit besökta af mer än 50 å 100 per:oner, så torde man — äfven om man gör allt möjligt afseende på det mycket betydligt okade allmänna intresset nu — kunna taga för gifvet att ej mer än fjerdedelen af samtlige valmännen infinna sig. Men om flere infunne sig än som nedre börssalen rymmer? Ja, omöjligheter kan ingen öfvervinna. Vi tro icke att någon skäligen kan blifva missnöjd om han nödgas vända tillbaka när det ej fins plats för honom. Dagbladet har sagt: då något offentligt möte ej kan hållas, så måste tidningarne åtaga sig att vara diskussionsfältet: Det torde allmänheten icke blifva rätt belåten med, ty den har ej någon säkerhet för att icke ganska mycket kan på det fältet varda undertryckt. Men ännu vigtigare är, att genom tidningarne får man ej veta tänkesätten hos de kandidater som genom tidningarne blifva uppgifna. Dagbladet harframställt advokatfiskalen Billbergh, häradshöfdingen Dufva, hrr Rosengre noch Wallin m. fl. som lämpliga kandidater. Man har vid läsningen af dessa namn frågat sig och hvarandra: hvad åsigter hysa dessa herrar om konskriptionssystemet, hvarom de förra ständerna, bedröfligt nog begärt ett nytt förslag af regeringen? anse de nödigt att åstadkomma en reform i förvaltningsväsendet? vilja de bidraga till att hämma statsmedlens anlitande för alla möjliga jernvägar, kanaler, sjöförsänkningar, myraftappningar o. s. v.? hylla de privatbankernas sedelutgifningerätt? vilja de sätta tull å lifeförnödenheter eller icke? o; s. Vv. MHvarken de nu nämnda herrarne eller några andra lära finna sig af kandidatlistan i en tidning tillräckligt uppkallade till att offentligt framlägga. sina åsigter rörande dessa eller andra angelägenheter, hvarom de kunna blifva interpellerade. Men att besvara en uppmaning af så eller så många hundrade valmän, det skola de icke draga mycket i betänkande. Och vilja de ej efterkomma den, så hafva de förnekat en af de första grunderna för det parlamentariska sambhällsskicket; de hafva ställt sig utom det, eller förklarat sig som motståndare till det. Och så hafva valmännen ingenting med dem vidare att göra. De få som riksdagsmannakandidater ligga ogilda på sitt eget brott mot den konstitutionela sedvänjan. Ett valmansmöte på den liberala sidan bör AE SS EOS OR