Dagens Nyheter – 24 augusti 1866, sida 1

intagit, och lät honom skåda hennes bleka anlete och flammande ögon; vänd åter till den vansinnige usling, som skickat er! ::: Tillbaka, säger jag, eller ock ränner jag knifbladet genom hjertat på er! Jorrocks släppte sig ned på marken. Det var först sedan den värsta faran gått öfver, som den modiga qvinnan kände sin beslutsamhet vackla och började ropa på hjelp med så ljudlig röst, att det icke dröjde många sekunder, förrän husets invånare voro på benen. Den ena efter den andra kom inspringande i nattdrägt och frågade med andan i halsen hvad som stod på. Katty omtalade det som händt. Värden, hvilkens ansigte var till två tredjedelar begrafvet i en nattmössa af ylle, tittade ut genom fönstret, men såg icke det ringaste spår af smugglarne, naturligtvis emedan dessa tagit till flykten. — Hon har drömt, sade han i föga vänlig ton. Dessa oregerliga irländare likna då icke alls vanliga menniskor. Katty svarade ingenting; hon endast pekade på de sönderslagna fönsterrutorna och blodet, som runnit på golfvet. — Ar ni svårt skadad? frågade Joe Kerl sin kamrat, då de med snabba steg tillryggalade en af de mindre gatorna i byn. Jorrocks visade honom sin hand. — Ah! och äfven er kind tycks vara illa tilltygad, anmärkte den yngre smugglaren, Frt vackra utseende är nu förstördt för ett par veckor; och om ni har riktigt otur, kan det hända att ni får ett ärr, ett minnesmärke som varar så länge ni lefver,