Dagens Nyheter – 24 augusti 1866, sida 1

Derefter såg hon sig omkring i rummet, för att upptäcka någon sak, som kunde användas till vapen; men hon fann ingen: — Nå, jag får väl begagna denna då, sade hon, i det hon framtog en stor fällknif ur sin ficka; Hon ställde sig sedan i den djupa skuggan vid sidan af fönstret. I hennes blick afspeglade sig den lugnaste beslutsamhet, hvilken är mycket farligare för en fiende än en uppretad sinnesstämning. Under spänd väntan afvaktade hon hvad komma skulle. Hon hade icke stått lång stund i denna ställning, förrän smugglaren ånyo kom fram tillfönstret. Månskenet satte honom i stånd att öfverskåda en stor del af rummet, och irländskan kunde äfven betrakta hans ansigte, hvilket var sådant att man icke lätt glömde det, sedan man en gång sett detsamma; Då han fann allt vara lugnt och stilla derinne, trodde han att Katty, hvilken han af naturlig anledning icke varseblef, gått ut eller lagt sig att sofva, Han fråntog, genom något medel, en af de små rutorna och sträckte ip handen för att lyfta af fönsterhaken. Innan han visste ordet af inträngde en knifsudd djupt i hans hand. Den sårade skurken uppgaf ett svagt rop. Jorrocks var likväl icke den som lätt afstod från en föresats. Han ryckte upp fönstret och ämnade rusa in i rummet, då Katty för andra gången lät honom formera bekantskap med knifven. Hon skar nemligen ett djupt hål i hans ena kind. — Tillbaka! ropade hon, i det hon trädde fram från den beskuggade plats, hon hittills