Dagens Nyheter – 16 augusti 1866, sida 2

kunna att jag förblifvit ståndaktig i min religion och dör såsom sann katolik. Gud förlåte alla, som velat min död. Han, som dömer de hemliga tankarne och menniskornas handlingar, vet, att jag alltid önskat enighet och sämja mellan Skottland och England. Helsa min son och säg honom, att jag aldrig gjort något, som kunde vara skadligt för riket och hans kungliga värdighet, samt att jag aldrig afstått någon af våra furstliga rättigheter. Härefter bad hon grefvarne af Kent och Shrewsbury, att det måtte tillåtas hennes sällskapsdamer och tjenare ett närvara vid hennes afrättning. Grefven af Kent invände, att det ej ginge an att lemna qvinnor tillträde vid ett så hemskt tillfälle; han fruktade nemligen, att de med sitt skrik och genom att — såsom vid dylika tillfällen förut skett — doppa sina näsdukar i hennes blod, skulle kunna föranleda oroligheter ibland massan. — Min herre, sade Maria till honom, jag gifver eder mitt kungliga ord derpå, att de ej skola göra hvad ni säger. Ack! dessa arma varelser skola bli belåtna, om de blott få taga afsked af mig! och jag är viss derom att er herrskarinna ej skulle afslå min bön, om hon vore tillstädes. Hon har säkert icke gifvit er så stränga befallningar och skulle visat godhet mot mig i ännu större grad, äfven om jag varit en person af ringare stånd. Ni vet likväl, min herre, att jag är en nära anförvandt till er drottning ... Ni nekar mig ju icke denna sista bön? Mina stackars tjenare hysa ingen högre önskan än den att få se mig dö. Efter en kort öfverläggning villforo grefvarne hennes begäran så till vida, att hon fick åtföl